> julkänslan
Julkänslan har följt mig i flera månader. Redan i juli började den komma krypandes. Julen var mitt framför näsan på mig, men mina utsräckta armar kunde inte nå på den. Men den dagen före julafton svek den mig. Den bara försvann. Mamma sprang som alltid stressad runt huset och gjorde allt hon glömt och inte hunnit med. Men jag satt helt paralyserad i soffan med ögonen vidöppna och kanske till och med med en liten glipa mellan läpparna. Mamma hade tagit fram min julpyntslåda men jag lät den stå på bordet för jag "kände inte för" att julpynta. Hur kan man inte känna för att julpynta?
Hela dagen var jag sur på mig själv. Jag bestämde mig tillslut att jag skulle titta på dem där 18 timmar extra-materialen om sagan om ringen som jag älskar att se på men inte ens det gav någon särskild tillfredsställelse.
Dagen kröp fram, ingenting kändes rätt. Hela julen kändes förstörd. När jag äntligen gick och lade mig hade jag strumpan vid sidan av sängen redan fylld med roliga saker, men jag ville inte ens fuska och titta efter var där fanns.
Med tankarna virvlande i huvudet om allt annat än jul och mys somna jag tillslut.
När jag vaknade på julafton, vaknade jag för sent. Klockan var nio och när klockan slagit tio skulle vi vara i missionshuset. Jag sprang upp ur sängen och klädde på mig, fixade håret, skinkade mig och åt en halvmacka till frukost. Jag som brukar vakna klockan sju av förväntan över julafton, och sen lega i sänge i en timme eftersom vi inte får gå upp förrän klockan åtta. Frukosten brukar vara rik och familjen brukar ta det lugnt vid köksbordet. Inget kändes rätt.
När vi väl satt på dom hårda stolarna i mirrionshuset trodde jag att "detta kan i alla fall inte hålla borta julkänslan". Men ack vad fel jag hade. Inte ens när Pelle sjäng O helga natt, en tradition med gamla anor, var den där. Allt vart tomt, och torrt. Ointressant.
Jag gick hem med Sara. Det var kul, vi hoppade och skuttade och jag flåsade hela vägen hem. Men väl innanför dörren var glädjen borta.
Kusinerna kom, kalle sågs, det var trevligt men julen var ännu långt borta. Julevangeliet lästes, julklapparna öppnades, Karl-Bertil Jonssons sågs, men ingen jul kom. Kusinerna åkte hem och efter ett tag gick jag och lade mig. Återigen var tankarna inriktade på allt annat en jul. Jag somnade.
"Tomhet ,idel tomhet,
sa predikaren.
Tomhet ,idel tomhet,
allt är bara tomhet"
> tandläkarnoja
tandläkarskräck är nog det värsta som finns. Det finns inte mycket i världen som slår min skräck mot tandläkarbesök. Men jag har mina anledningar.
Jag hade ingen aning om varför jag skulle åka dit men jag och mamma åkte plikttroget in till Kristianstad för att få lite koll på läget. När jag kom dit fick jag sitta på en stol i en 20 minuter innan tandläkaren kom. Jag var helt beredd på att det skulle vara den där specialisten som jag hela tiden får åka till ,eftersom jag och min framtand inte var ämnade för varandra, men det var det inte. Sen ledde han in mig och mamma i ett helt nytt rum, inte det jag brukade va i. Allt var annorlunda, så skrämmande. Jag satt mig tandläkarstolen och dom tog lite kort och kollade lite allmänt. När jag hade suttit där ett tag sa han att vi var där för att dom skulle planera min operation. Snacka om att skräcken nu var uppe under ögonen och snart skulle den komma ut i tårar. Han sa att operation tand skulle äga rum redan i början av år 2009. Mitt hjärta bultade och jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka. Dom pratade med mamma ett tag och jag var helt oförmägen att prata, det ända svaret jag gav var en liten nick eller så skakade jag lite på huvudet. Sen, sen kom det värsta. Mamma frågade om jag skulle få narkos under ingreppet. Jag var helt säker på att jag skulle få det eftersom jag envsade mig till det förra operationen, men läkaren sa bara:
-Nej, nej, det behövs inte.
Då brast det, tårarna forsade ut och jag kunde inte stoppa dom. Jag grät, mamma grät för att jag grät. Mamma försökte förklara för dom att jag hade fått det på förra ingreppet och hur svårt jag har det med allt som har med tänder att göra. Det gjorde hon bra, men hon tog inte långt ifrån upp allt. Dom tittade på mamma och blve helt plösligt sådär äckligt övertrevliga som ni vet att läkare blir. Det var inte vad jag behövde, tårarna rann bara mer. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mina händer knöt sig om varandra så att knogarna blev helt vita. Men till slut sa dom att omjag verkligen inte skulle klara av tabletter, lugnande eller lustgas så skulle jag få bli nedsövd. Händerna lossnade lite. Jag har redan testat lustgas, det hjälpte inte ett skit. Det var ju ingenting som ämdrades, jag blev minsann inte lugnare, jag blev snarare mer stressad för att det inte funkade.
Efter ett tag fick jag äntlgen gå därifrån till mitt vanilga liv. Tänk att ett misstag i femman kan orsaka problem i så många år.
> promenader och prat
Åkte till vadstena med faddergänget för att hälsa på linnea i hennes lägenhet.
Vadstena är nog en av dom finaste byarna, men jag kan inte riktigt förstå hur hon orkar.
Jag avundas linnea för att hon är en så extremt underbar person och har så lätt för att ta emot andra människor.
Det är svårt att förklara, men ni som känner henne förstår nog.
Hanna, min hanna, kunde tyvärr inte komma eftersom hon skulle vara med på den där lucian, som nu ingen gillar i det lilla gänget jag tillhör. Jag kan säg att du var saknad. Men du, det är bara tre veckor kvar, sen är det dags för LifePower.
Promenader och prat. Det är två underskattade saker. Och om man slår ihop dom är det nästan oslagbart.
Att gå en promenad men någon man älskar och bara prata ut om livet, om allt man älskar och allt man hatar. Att förstå, lyssna, försöka hjälpa. Det är inte lätt, men det är värt den mödan som uppstår. För att förståelse föder medkänsla mottot som aldrig blir gammalt.
> jag tror på "tomten"
Det är lätt att vi glömmer vad Julen egentligen handlar om. Det handlar inte om att köpa dom dyraste presenterna, och ha den finaste granen, och den bäst utklädda tomten. Vad julen handlar om, vad julen främst handlar om, är kärlek. Kärleken mellan människor, kärleken mellan "tomten" och människor. "Tomten på korsets" kärlek till oss. För den är evig. Den finns inte bara här på julafton! Den finns här hela tiden, evinnerligen, för evigt.
> om du är
om du är en strömming, vill jag vara ditt fat
om du är en dyna, så vill jag vara lat
om du är mitt fönster, är jag din gardin
om du vill ha mig, så vill jag vara din
> december
då var det december. första dagen med äcklig choklad i julkalendern. första dagen med En riktig jul på tv. Den var ganska småmysig, men det är ganska svårt att säga att en julkalender är bra när man ändå bara får ser en kvart.
Nu är sommaren helt borta och julen är äntligen här. Som jag har längtat, som jag har saknat. Saknat mina julfilmer, fällde en tår när jag såg dom idag. Saknat den där känslan i bröstet som får en att känna sig varm och känna att... här hör jag hemma. En obeskrivlig känsla, men ändå så stark i mitt hjärta. Julen är en underbar tid, fylld med glädje och sorg. Ja, på nått sätt sorg också. Men den konkureras ut vid denna fantastiska högtid, så den har ingen betydelse. Åh, denna känsla av ren, klar mys. Inget går upp mot den. Inget!
