>tid efter tid. val efter val.

snart dags för ett nytt val. studentmössor ska provas nästa vecka och det får en att känna att livet snart börjar. ett nytt liv kommer. men samtidigt så lämnar jag ett gammalt. jag trivs med min situation - mer eller mindre. kommer sakna människorna jag börjar lära känna på riktgit nu. inte förrän nu slår det mig. vi kommer inte ses. flytta ifrån varandra. hålla kontakten? jag vet inte.

livet jag längtat efter. livet efter 12 år av stress. påbörjas. undra hur överväldigad man blir av att prova studentmössor. just känner jag att jag kommer gråta en liten tår.
en tår för människor, en tår för att äntligen hitta en skola där jag trivs - mer eller mindre.

sedan kommer valet? sabbatsår? plugga vidare? Lund eller göteborg? klassiskt eller blues? eller något helt annat?
café? bibelskola?
det ultiamata valet.
det är svårt. inte roligt komplicerat svårt. utan svårt - på riktigt.

















> "det ända verkliga är ögonblicket...

... och ögonblicket varar i evighet."

något liknande var det Georg Oddner sa i filmen "Närvarande" som vi såg på nutidakonst idag. Jag låg mest med på bordet med huvudet på armarna och önskade mig långt bort. Men ibland kom det några saker som faktiskt var värda att komma ihåg. Glömt det mesta. Utom det här citatet, som jag bara glömt delvis. Det ända verkliga är ögonblicket. Allt ännar är senare eller förut. Men eftersom det kommer nya ögonblick efter varandra varar det i evighet.

Ett ögonblick. Hur långt är ett ögonblick? är det så långt det tar ett ögon att blicka? Men då betyder det att det är så långt som ett öga kan vara öppen utan att blinka. Men det är ju olika för alla människor. Jag kan inte har mina ögon öppna så länge. Jag kan alltså inte ta in lika mycket av världen på ett ögonblick som andra. Jag är alltså inte lika kunnig om världen runt omkring mig som andra, jag ser inte lika mycket.
Det tycker jag är fuskigt. Jag ösnakr att jag aldrig behövde blinka, alldrig behöve blunda, aldrig behövde sova. Att jag kunde ha ögonen öppna hela tiden och bara suga in världen in i hjärnan. Gå ut i natten och bara suga in den mörka tomeheten. En vardags kväll i Kristianstad. Affärerna är stängda, inget folk. Gå längst kanalen och se hur månen lyser på vattnet. Sätta mig vid trappan och bara titta och tänka. Rensa. Be. Jag och Gud skulle dela det eviga ögonblicket.

ännu en spontan tanke som poppade upp i mitt huvud. Inte haft många på sistone. Det är lite sorgligt. Min hjärna har varit på högvarv över allt annat som händer. Men nu tänker jag gå tillbaka till mitt vanliga tystfilosoferande jag.

> välkommen student.

jag har nu lämnat storstaden. dygnet svepte snabbt förbi. och efter några timmar satt jag åter igen i bilen med paulinas låt i öronen.
det är härligt att se folk le när dem tittar på en. det får en att förstå att det inte bara är jag som saknar.
Göteborg är bra (inte bara för att det står mitt namn på det och därför rättmätigt är mitt).  det är mys.
en stad att bo i - att trivas i.
men min studentstad nr 1 är nu lund,
jag och frida i en lägenhet med en massa te och ett piano. så bra vi skulle leva. får hoppas att det blir av nu,
te - piano - kladdkaka - cykel - kvällar - höst - vinter - helger - promenader - malmö. trevligt skulle det vara. 
bara det inte är ännu en sak som flyger förbi nästippen. jag känner lukten av den. av tiden där livet börjat. friheten. 
det är mitt nya beslut - att tänka på vad jag har framför mig. 

 

RSS 2.0