> ny blogg!

nu har jag övergett detta ställe! inläggen kommer vara kvar med de nya inläggen kommer att skrivas på min nya blogg. hoppas ni följer med mig i flytten!

so' long!

> skit blogg!

jag hatar verkligen blogg.se. jag vill så gärna byta. jag kan inte ens lägga upp bilder längre. blir så sur. vill så gärna dela med mig,är det inte det som är meningen med bloggar? jag vill dela med mig av både bilder, text upplevelser, filmer, kreartivitet, böcker men jag vill ändå inte att alla mina inlägg ska försvinna när jag byter. så jag står inför ett stort dilemma. i alla fall i min värld. tips??

så de där utlovade bilderna får nog dröja ett tag! tyvärr..

> never turn your back on home.

jag har faktiskt inte skrivit en enda rad om min folkhögskola. detta fantastiska plus i mitt liv.

så här gick det till:

Under de senaste åren har det skämtats en del i min familj om att någon skulle börja på glimåkra folkhlgskola (där jag bor), för att detta på något sätt skulle vara ett bakslag. Eftersom man inte rör sig utåt. bortåt.
jag har under den senaste fem-sex åren i mitt liv. inte alls gillat min hemort. den har varit långt ifrån allt. skola, vänner, församling. Men det senaste året har jag förstått dess tjusning. jag har gått runt på stigar jag aldrig sett förut. upptäckt platser jag aldrig besökt. hittat min favorit gravsten.
   Så jagfick för mig att söka gospellinjen på Glimåkra Folkhögskola. "Varför?" frågade många. "Varför vill du stanna kvar och inte föra ditt liv framåt?". men jag ser det inte då det sättet. Jag ser inte att man måste flytta för att fortsätta sin resa. Jag tror att jag har kommit helt rätt. Har kommit till precis det ställe som det var meningen att jag skulle komma.
För det känns bra. det gör det verkligen.

glimåkra är inte en håla längre.
inte för mig.
glimåkra är mitt hem.



Bilderna som jag tagot från vår kräftskiv och volleyboll turnerning kommer med nästa inlägg. hoppas vi!

> love your enemies...

där gick vi.
mörkret och jag.
axel mot axel men ändå så långt borta.

ibland gladdes jag åt den.
ibland kämpade jag emot den.
ibland hatade jag den.
ibland längtade jag efter den.
minns ni monstret?

det kändes så bra.
att bara ge efter..
men nog ska man kämpa.
du ska kämpa
jag ska kämpa
vi ska kämpa.

den är min bittra fiende.

men som jesus sade.
"älska dina fiender"





> illusion


det är lite galet alltså.
hur livet kan te sig.

hur man kan ha varit på noll.
till helt plötsligt vara på 98.

för helt perfekt är en illusion.

> headache

ni vet den där konstiga känslan man har i huvudet ibland.
nej det är inte bara att man har ont.
det är så mycket mer.
det känns som om det onda tränger in hjärnan och gör allting luddigt
varje gång man lämna den trygga soffan för att ta ett glas vatten.
jag vet att det finns många därute som tror dem vet vad det handlar om.
men jag är helt säker på att många av er bara tror.
det är inte bara huvudvärk som vem som helst kan få.
detta är för oss speiellt utvalda, förbannade, människor.

det kan vara att det helt plötsligt börjar glittra för ögonen.
eller att man tycker sig se ett starkt sken.
att någonting ter sig annorlunda i blicken.

det är så det börjar.
detta är symptomen.

här hjälper inga piller.
ingen medicin.
det är bara att vänta
och vänta
och vänta.

medans man tärs inifrån av tråkighet
eftersom man varken kan läsa eller se film
eller anstränga ögon eller huvud överhuvudtaget.

men visst struntar jag i det.

för alla er som fortfarande inte vet vad det är jag pratar om
så kallas det migrän!




(för övrigt har jag en vän som aldrig haft ont i huvudet - någonsin - ever. byte? JA TACK!)

> min hjärna är så ologisk att jag inte förstår något logiska

något av det roligaste jag vet är att titta på sina egna gamla bilder och läsa sina gamla texter eller spela sina gamla låtar. det finns så mycket att hämta.
så mycket känsla ingraverade i varje litet ord. varje liten detalj.
visst kan jag vara mindre nöjd med vissa alster. vissa delar.
men vissa tar fortfarande tag i mig.
dem som är så fyllda med mina dåvarande känslor.
dem får mig att gå tillbaka till den tiden.
river upp såren för några sekunder.
men läks snabbt igen.
eller får smilbanden att rycka.
när jag tänker tillbaka på lyckliga tider.


minnen.

> när du förstår att musiken är menad för dig.

där stod jag.
i mitten av klungan.
som jag gjort så många gånger.
helt själv.
jag gungade i takt till den malankoliskt rytmiska melodin.
hela kroppen rörde sig.
det gick inte att stoppa.

ögonen slutna.
händerna uppsträckta.

jag kände svetten i nacken.
kände hur den lilla luften som var kvar i lokalen fyllde mina lungor.

melodin.
texten.
känslan.

allt stämde så bra.
allt passade in i mitt deprimerande men lyckliga liv.
om ni förstår?






någonsin varit på en sådan konsert?
care to tell?



> pernilla till pernilla

det är något speciellt med denna mer och utvecklande värld som kallas bloggvärlden.
jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. men att på ett så enkelt sätt få dela med sig av känslor, erfarenheter och tankar, och samtidigt få inspiration till kreativitet från andra är något magiskt.
det är många som skriver om det sorgliga i deras liv, och det är minst lika många som skriver om hur överlyckliga de är och alla kan på något sätt föra vidare glädje och tårar, tröst och skratt.
jag kan med glädje informera om att jag nu, från att ha varit långt ner i botten i många år, nog har fått över armbågarna ur djupet.
jag hänger kvar där, trött, men stadigt. huvudet är över kanten och jag kan återigen känna vinden blåsa i håret och känna doften av nyklippt gräs. det tar sig.
i en konversation med en vän sade jag ungefär såhär:

"att låta sorgligt är inget positivt. inget negativt heller. det är livet. vissa har det jobbigare än andra. vissa är känsligare än andra. vissa är våldsammare än andra. alla är olika.
och det är inget negativt.
jag tillhör själv kategorin känsligare än andra. och det gör vissa saker jobbigare för mig än vad det skulle gjort för andra.
jag har länge tänkt det som en negativ egenskap, men jag börjar fatta meningen med den. det kan vara en börda - men samtidigt en gåva. de två går ofta hand i hand."

och oj vad jag menade allt jag sade. jag vet att jag ska skatta mig lycklig för hur mitt har varit. jag har inte behövt svälta. jag har inte varit med om traumatiska upplevelser. jag har en familj som älskar mig. jag har underbara vänner.
men det är just det som på något sätt gjorde mitt liv jobbigt ett tag där. det hände ingenting. det rann ur händerna på mig.
jag blev överkänslig för småsaker eftersom jag inte hade något att ta ut det på.
missförstå mig inte. det har hänt en del saker som många i min närhet tycker jag har rätt till att tycka är jobbiga. och vilka har inte det hänt?
men om jag inte skulle varit så förbaskat känslig kanske dessa skulle tas med större ro. och inte förfölja mig i all evighet.
när jag tänker efter är det just dessa händelser som format mig. gjort mig till mig. pernilla till pernilla.

> ska man orka att lägga till en rubrik?

min födelsedagspresent av emma! blev såå glad. tack sötis!





du och jag emma. du och jag!

Jag och anna tog en sväng till skånes djurpark. lite sjukt att det kostar 200 kronor att komma in. man får i för sig komma in gratis sedan resten av året, men hur många ggr om året tror dem man åker dit? vi bestämde oss i alla fall för att åka dit någon mer gång för att i alla fall göra det värt pengarna lite mer. men ne trevlig dag fick vi. och många fina kort kunde man ta.







litte avundsjuk blev man allt när man såg denna vargungen jäsa med huvudet i solen.



jag önskar att jag var en björn. bara kolla!?




anna. du är alltid så rolig att vara med. jag kan berätta så mycket i mitt liv soma bara är helt sjukt enligt mig och du kan få dem att låta som helt normala. en otrolig egenskap..



over and out

> burton again, and forever.

även efter att ha kommit hem från lägret jag nu varit på i fem dagar är jag fortfarande helt uppe i tim burtons värld. detta melankoliskt komiska sagoland. här är trailers på hans kommande filmer 9 och Alice i underlandet. Första gången jag såga båda idag som dem är lika nya för mig. och oj vad jag vill se dem. jag blir mer och mer sugen för varje dag och jag kan inte förstå att jag måste vänta till 2010 innan det blir dags att se alice på bioduken.
9 kommer däremot ut i höst, och jag får hoppas att den blir så bra at det stillar min hunger en tid. världen behöver mer tim burton.






här är även kortfilmen 9 av shane acker som själva långfilmen ska bygga på.



over and out




> tim burtoniserat underland

Efter att ha sett dessa bilderna ror jag knappas att det finns någon i min vänskapsomkrets som inte blir det minsta sugen på att se det färdiga resultatet av Tim Burtons version av Alice i underlandet. Som de flesta vet så är tim burton min favorit regissör och han har aldig gjort mig besviken. Filmer som, Corpse brise, nightmare before christmas, sweeney todd, sleepy hollow, kalle och chokladfabriken, big fish är filmer som man enkelt kan se vem det är som har regisserat. Han har sitt alldeles egna sätt att se på form och färg, som ni kommer se på bilderna nedan. jag tror absolut ite att han kommer göra besviken med denna filmen heller, premiär 2010 någon?

 

En av de första bilderna på johnny depp som hattmakaren. ett alldeles utmärkt val om jag får säga vad jag tycker.
vad kan man mer säga om den här mannen? FANTASTISK! (checka gluggen mellan framtänderna, älskart)



Helena Bonham Carter som red queen. ja vad är en Tim burton film utan helena i? som några kanske vet är bonham carter och burton tillsammans men burton har gått ut med att det inte är därför hon får vara med i så många av hans filmer. Hon, liksom alla andra, får gå på prov auditions.


SJälva Alice spelas av Mia Wasikowska, om jag faktisk aldrig hört talas om innan, men hon är tydligen en Austrliensk skådelspelare och jag har tillräckligt med förtroende för burtonatt han har hittat en bra skådespelare för huvudpersonen!



Anne Hathaway som the white queen, ett tillskott jag blev ganska överaskad över. hon är en bra skådelspelare men har tyvärr medverkat i filmer som gjort att jag inte riktigt kan föreställa mig henne i en roll till burtons filmer. men som sagt, jag tror och hoppas på att det kommer bli bra.



tweedledum och tweddledee spelas av Matt Lucas från TV-serien little brittain? wow!







kan man annat än bara älska?



Utom att drömma om att sitta på premiären till denna inspelning av underlandet så är det packning och cardmaking som gäller. Att göra sina egna kort är ett tips när man inte riktigt hunnit fixa en present. och man inte kan rita, t ex jag, så finns de alltid alternativ. klipa, klistra och sy! det kör jag på i alla fall!


till det kan man behöva till exempel sådana här saker:







det färdiga kortet blev såhär, kudden med hjärtan på luktar lavedel. (jag och anna blev lite beroende). är även från anna också.



när jag kom hem var köksbordet fullt med lego! Josef, Viktor, Sara och Frida hade tydligen roligt. jag adderade lite av min egen fantasi till historien, helt underbar värld med skatter, onda trollkarlar, en magisk dörr, tjej utklädd till soldat som försöker klättra upp för slottsmuren (de två sista mina verk)





over and out (för den här gången)

> raindrops on my shoulders


åska. blixtar. regn.
blixten säger något till mullret och mullret svarar tillbaka.
var det inte så dem sade för att man inte skulle vara rädd?
gjorde min kompis mamma i alla fall.
vi satt och målade i målarböcker i deras lägenehet.
hur var det nu igen.
blixt.
1...2...3...4...
muller.
hur var det man skulle räkna?
så satt jag med en annan kompis och räknade vid fönstret utanför köket.
i deras villa.
åskan ger mig minnen.
från försvunna tider där jag inte hade någon rädsla.
medans mina vänner kunde räkna upp sak efter sak efter sak
kunde jag inte räkna upp så många så dem ens kunde fylla fingrarna på höger hand.
man svängde som tarzan från gren till gren i trädet.
åkte linbana där hjulet kunde hoppa av linan när som helst.
klappade stora spindlar på zoo.
fick skrapsår på knäna men fortsatte springa loppet runt kvarteret.
men alla växer vi upp.
växer ifrån denna konstiga syn på verkligheten.
livet kommer ifatt oss.
vi börjar förstå.
vi börjar tro att vi förstår.
men vem säger att vi har rätt nu?
mina rädslor får nu inte plats på alla mina tio fingrar.
räkna med tårna så kanske det kan gå.
vad hände?
jo, verkligheten kom ifatt mig.
men den verkligheten kan besegras.
ska besegras.
i alla fall tills rädslorna minskas till händer.
care to join?






> capture the moment

fett vad det har hänt mycket. alldeles för mycket att berätta. så här kommer lite av det i bilder.

först var det en spelning på sommarkursen med coffe and the lostboys (tror jag). dem är gryyymma.







mannen själv.



Hannes, som också hade skrivit en av låtarna.




dagen efter var det en spelning till, samma band, på modesto i kristianstad. så bra var dem! mimi och jag fotade lite innan vi åkte in.




mimi är så söt!



så här såg vi ut!






bilden till lookbook.nu



fredde.



emma hängde också på!



frida var med.



sedan var det fika på nostalgia vid 11 tiden. med Love i bakrgrunden. fett härlig kväll.

men kvällen efter var ändå det bästa på länge. jag åkte in till kristianstad för att ha den enda riktiga k-dag som jag kunde. träffade mimi och gick runt lite. fika på teapots uteservering. sedan kom emma. vi gick till o'learys för att där träffa johan och kimmie och lyssna på föredetta tvåor. sedan började det roliga! stack till hässle och lärde känna människor jag bara pratat med någon gång innan och där satt vi och sjöng sånger från lejonkungen tillsammans. fete härligt! sedan stack dem andra till taste tror jag, men jag och mimi stack till lilla torg. där blev det dans med martin, anton och per. shit vad kul vi hade! värsta moment där med mimsan min som jag ska skriva om någon gång. jag älska sådana stunder.


inte världens roligaste inlägg att läsa kanske. men njut av bilderna istället.

over and out

> it's the breathing, it's taking all this work

jobbigaste dagen på jobbet hittills! att upptäcka att man inte bara ska jobba sina vanliga åtta timmar utan hela 11 timmar var bara början på dagen, men kärnan i problemet. man sitter och räknar ner efter varje timme. jag sitter och längtar hem till duschen, fläkten, boken. ta det inte fel. det är ett bra jobb. och oftast väldigt roligt. men det är som att vara en gemensam förälder till ca 60 vuxna barn. och det tär på en efter ett tag.
tre timmar kanske inte låter överdrivet mycket, men oj vilken skillnad det blir. att börja klockan sju på morgonen och sluta vid sex på kvällen är inte lätt.
att det är 28 grader gör inte det hela lättare!
folk har brutit ihop idag. folk har varit sjuka. folk har varit trötta, och sega, och irriterande.
hoppas på en bättre dag i morgon. andra jouren!

> fresh start

så, nu ser bloggen annorlunda ut igen. inte helt nöjd med vissa detaljer. men äsch! lite medelmåtta får man väl vara!. puss på er.

> so the lion fell in love with the lamb

lovestory. alla dessa kärlekshistorier.
vad dem har påverkat mig.
förbjuden kärlek.
olycklig kärlek.
hatkärlek.
men att till sist leva lyckliga i alla sina dagar.

två helt olika personligheter.
från helt olika sällskap.
olika förhållanden.
men att det finns något som får dem att hålla ihop.

något som får dem tillbaka till livet.


kärlek är ett konstigt ord.
jag har aldrig riktigt förstått mig på det.
vad är det som får en att känna så för en annan människa?
det är inte som glädje eller ilska.
som mest handlar om en själv.

att känna för någon annan.
och inte sig själv.
vad är det för nått?
hur fungerar det?
vad är det för kemisk reaktion som händer mellan dessa människor?
hur kan det vara att man kan se att det glöder om vissa människor?

jag har ingen aning.
men det finns.

> suck!

har återigen inget internet!! aaaaaaaaaaapaaaa!

> kommer du minnas mig?

jag klippte mitt hår härom natten. jag har varit irriterad på det i nästan ett år nu så det var dags. det var så slitet att det hade börjat bli krulligt av sig själv. så klockan 2 på natten fick jag ett infall. tålamodet var slut. jag satte mig på golvet framför spegeln. sax, borste, klämmor och tofsar redo. en timme satt jag där. och tillslut var det 1 dm kortare än innan.
och nu sitter jag här. tillfreds med mitt "korta" hår, och en kopp te i ena handen, martin har precis åkt hem. eller jag för kanske en halvtimme sedan, och jag sitter ensam och väntar på att bjuda på en tågbiljett till stockholm. den går ut mitt i natten. så efter det kommer resten av natten tillbringas med att packa om jag får den. men jag får sova på tåget.
om jag inte får biljetten och inte kan fira midsommar med mina mycket saknade vänner så blir det att hänga med martin. och lite andra om dem vill komma.

men jag är ganska tillfreds med min situation i livet. ganska väldigt nöjd. ledig i en vecka till. en påstått roligt jobb med bra lön i tre veckor. sedan blir det OAS! där jag kommer få träffa ytterligare några mycket saknade vänner. konstigt att det var ett år sedan för vissa. där är det dags att fylla 19.

jag kommer ihåg förra året på oas. natten mellan den 24 och 25 juli. vi satt i tältet. precis innan tolvslaget började min favoritlovsång spelas "du är vacker och du strålar..." jag och mathilda satt och var beredda på tolvlaget. vår kompis räknade ner.
10..9..8..7..6..5..4..3..2..1..
och där kramade vi om varandra hårt! jag kunde känna hur detta året skulle bli ett bra år. jag nästan grät.

men bara när jag började skolan igen kom jag på andra tankar. jag var så stressad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. det gick så långt att jag börja storgråta i skolan en gång, vilket jag lovat mig själv at ALDRIG göra. jag trodde inte att livet kunde bli sämre. jag var så besviken på mig själv.. på Gud. detta året som skulle bli det bästa blev det värsta.

men nog blev det det bästa också.nästa termin blev bara bättre och bättre för varje vecka. visst jag var minst lika stressad de sista veckorna innan betygen sattes, men man kände hur slutet närmade sig. de sista veckorna innan studenten var några av de bästa i mitt liv. allting hände samtidigt. och då menar jag verkligen ALLTING!

så året 08-09 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig där i tältet i borås. men oj vad jag har varit med om mycket.

over and out.

> ett svart rum.

ett svart rum.
länge har jag levt så.
i ett svart rum utan ljus.
inga fönster, inga dörrar.

naken har jag suttit hopkrupen i ett hörn med bara mina egna tankar som sällskap.

med knäna på pannan har jag suttit.
viskat tankar som varit både mina egna och någon annans.

tankar som tryckt ner mig.

men länge har jag kämpat.
jag har slagit med knytnävar,
sparkat på väggarna.
jag har blödande sår.
svidande blåmärken.

länge har jag kämpat.
flera år.

det har blivit bättre.
tack vare vänner.
de tre årens komplimanger.
men inget riktigt ljus har trängt in.

men du ska veta.
min vän.
att en glipa ljus har nu öppnats.
med en röd ros i gluggen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0