> en skyldighet av berättarkonst

du som lever
berätta för mig

berätta för mig om doften av regn
 
hur lång är evigheten?

plågar lidelser eller lider plågare?



du som kan önska
berätta

hur går din livshistoria
jag vill så gärna veta

som en ängel i natten går jag omkring dig
och försöker hitta ett kryphål till ditt hjärta.

hur känner du?
är du lycklig?

får jag bli din vän?
en person som du berättar allt för.
någon du kan lita på.

jag vill vara din vän.


du lever ju
berätta nu

> jordbäver

galet att ett sånt här litet jordskalv ska få människor att tänka. inklusive jag.
mänskligheten är konstig. ett litet jordskalv 16:20 på morgonen och hela sverige är upp och ner.
"hur kunde detta hända här?"
"Värsta jordskalvet här på 100 år!"
Att folk inte fattar att detta händer mer än ofta i andra delar av världen. detta är deras vardagsmat.
Att det måste ske ett sådant här litet skalv i jorden under oss för att en del av oss ska stanna upp, dra en suck och tänka... oj!
Man sätter sig ner efter en onödig skoldag framför datorn och tycker ens liv är pest och upptäcker att man har det egentligen ganska bra i sverige. på vissa plan. vi har inga tsunamis - inga översvämningar - ingen svält - och inga jordbävningar.
man får sig en tankeställare att man är dum i huvudet som inte gör mer för att rädda dem människor som finns. tänker hela tiden att man inte har pengarna, eller tiden. var är viktigast. att ditt liv ska bli helt perfekt eller att en människa överhuvudtaget ska överleva?
jag vet, man ska leva som man lär och jag vet att jag inte alltid gör det. detta är antagligen ett av de fallen som jag är helt inne på att göra en sak men en halvtimme senare sitter jag och beklagar mig över att jag inte har tid till det jag vill göra eller inte har pengar så att jag kan köpa saker så att jag kan göra det jag vill göra. hmmm....

over and out.

> gravedigger

Att gräva gravar till ensamheten
Att ligga djupt under jorden och känna fukten i näsborrarna

Hon ligger där

Sliten
Itu

Efter världens oändliga under ligger hon och somnar under tankar av tvivel
Gräver gravar

Hon saknar livet som levde utan henne
Livets logus om dess meningsfulla värde

Hon ligger där under stjärnklar himmel
Räknar stjärnor i brist på överflöd av tid

Hon lägger sig i ofärdiga gravar
Hon känner sig lugn när nattens mörker lägger sig
Alla har vi ett sätt att lugnas

Gräva gravar.


> ... det dröjde inte länge.



> en rak kurva

helgen har varit det bästa på länge.
underbara människor som saknats kom på fredagen. där vi åt pepparkasdeg och mjölade ner oss. och längtade åter igen till firandet av nyår då vi ska ses igen och le mot varandra.

lördagen bestod av en resa till köpenhamn med några av prästisarna, linda och cecilia. gär fick vi inspiration av
Logos Hope - träffa en medlem i skeppets egna Beard Brothers från England som bott i sverige ett tag. pratade dock engelska eftersom han ingte förstod så mycket. 45 nationaliteter. 45! fanns ombord på skeppet som när dem köpte det v
ar rostigt, fult och äckligt men nu är hel fint och underbart och åker runt i världen och missionerar med vetskapen om know ledge, help och hope. Inspirationen flödade i blodomloppet när vi timmar senare satt på bussen till et t kollektiv liknan de prästis. där träffade man människor, vars enda namn jag kommer ihåg var simon. 18 och så cool. startade med sina två kompisar en ungdomsgrupp som expanderar hela tiden. dem SKA besöka vårat svenska land av lagom någon gång. Resan hem till vårat hässleholm satt jag ihop kurad i sätet och skrattade så jag grät åt killen som pratade konstant i 1 ½ timme. han var underbar. där satt jag och försökte dölja mitt skratt så mycket jag kunde (kände nämligen inte denna fina människa) för att det inte skulle missförstås men det gick inte. han var så rolig.

 söndagen började med en seg gudstjänst där man satt med mensverk och höll på och dö. kom hem till ett nytt exemplar av Ikon och började läsa lite smått. Tema: Depp. Varför är det fler ungdomar som är nedstämmda och deprimerande än andra generationer? Måste man vara glad för att vara kristen? dem frågorna orkade jag inte med så länge så jag nöjde mig aatt läsa en artikel. Väl hemmastad igen med gröna mjukisbyxor, vit stor t-shirt, te och lussebulle i handen satt jag mig i soffan och läste ett antal kapitel i Harry Potter - de vises sten. galet vad mycket man glömmer på så kort tid. efter en middag med kykling bar det av till prästis för att spela Cracassone och UNO. underbart roligt - fast det bara var jag jonas och christian. och annica på ett litet hörn. =) efter det var det dags och åka till lillasyster (cis) för att ha kittelkrig i soffan, äta sprits, sjunga falskt och dansa fult.

efter solsken kommer regn! hoppas det dröjer ett tag.
 over and out

RSS 2.0