> likgiltighet utan färger
likgiltighet. är det samma sak?
är det så att man är likgiltig när man har alla känslor på samma gång men ingen av dem känns?
alla känslorna finns där inombords men ingen av dem släpps ut.
inget skratt. ingen gråt. ingenting alls.
det är nog det värsta man kan vara. man har så mycket som man vill släppa ut, men ingenting kommer.
allting pressas ihop till en liten liten boll som man stoppar undan längst in i det ena hörnet av hjärtat.
hur långt kan det gå?
kan det vara så att man blir så likgiltig att det tillslut är omöjligt att visa en känsla?
att den lilla bollen har blivit så hårt pressad att den aldrig någonsin kan vecklas ut igen?
att aldrig någonsin kunna släppa in en person fullhjärtat i sitt liv?
(varför ska jag alltid ha så många frågor som jag inte kan svara på, men det är detta som rör sig i mitt huvud, så ni får stå ut)
Jag tänker mig mer att likgiltighet är en sorts gift, eller liknande, som gör alla andra känslor till en sorts grå massa, och så sitter man där och tittar bort. Fast jag vet inte? Det finns nog fall där ens likgiltighet snart blir allt man är, se på de apatiska barnen liksom, de är helt likgiltiga. Det kanske är som en dämpare? Det tror jag nog lite, att det är som en dämpare som dämpar allt, tills att blir inget, och ingenting blir allt. Men vad vet jag? Jaja
Ingen boll är så dålig att den inte är bra för något.
Du Beskriver mycket. Många känslor och stämningar - Men jeg ser inget av det som Likgiltighet.
Det du beskriver är för mig, mer "fyllt". Att vara fyllt med allt som går att genomtränga en växande levande människa med. När man då får för mycket ? av det ena som det andra. Då blir det övervikt ? och det ene kommer konsekvent att hamna i det andra, för eller senare. Så är vår lott. Att leva, lida, le och uppleva ? varje dag, varje ögonblick.
Hopp, Humor och Sömn ? det är kants råd till människan, då han omtalar dessa kunskaper som himmelens gåva till människan.
Jag försöker drömmande att tänka mig Likgiltighet som en sorts vilande salighet. Fastän jag vet det inte är så ordet uppfattas än i dag - då drömmer jag att det vore så. Vilande salighet.
Otillsiktad Outgrundligt
...
