ÄLska ditt monster

jag tror jag ska göra en låt som heter hugsnow. är inte det bara ett underbart ord. Hugsnow, kramsnö. Jaja, det kommer nog inte hända på ett tag i alla fall.
Jag kom hem idag efter ett underbart nyårsfirande. Var uppe i uppsala på livskraft, ett läger som är som oas fast annorlunda, och för er som inte vet vad oas är så tough luck. Nej men båda är typ ett kristet läger där man träffar underbara människor. kort och bra sammanfattning.
Nej, men det var helt fantastiskt, träffade faddrarna, konfirmanderna, mycket nytt folk och såklart faddrana för läger två (Jag = fadder läger 1) från i sommras. Det var riktigt kul. Det kommer bli helt underbart på återträffen med båda gängen samlade.
Och vet ni? Återigen svek den inte mig. Den kom faktiskt år 2007 också. På nyårsafton mitt underbibelstudiet hörde jag någon viska i mitt öra att jag skulle titta ut genom fönstret. Och där var den. Små flingor av snö yrde runt där utanför. Den lyckan, den underbara chocken går inte att förklara. Allting annat försvann för några sekunder, sekunderna kändes som flera minuter. Jag bara satt där och såg på snön. Det ledsama var att dagen därpå var det inget kvar, bara en massa slask =/.
Efter Lifepower var slut var det dags för mig och Bex att åka till Skene för att hälsa på på Oas. Det var sjukt kul! Tack Bex för samtalen! Du och jag!
När vi kom fram träffade vi Matilda, Matilda! Det var jätte länge sedan jag såg henne! Vi gick då till lägret och återigen fann vi att vi var täckta med snö från topp till tå. Vi kom dit precis innan kvällsmötet så vi gick lydigt in och satte oss på närmsta lediga plats. Där satt vi, eller stod, blundade, eller tittade. Men det bästa var ändå efter mötet. Vi syndade oss ut för att inte missa någon vi kände. Och nog kände vi folk alltid. Träffade mina faddrar, två av mina konfirmander,några hemifrån och folk man träffat på andra läger. Träffade till och med en som jag var i samma smågrupp med i förra året och han kom ihåg mig! Som sagt jag är lätt att minnas men svår att komma ihåg.
Vi sov hoss Matilda, och dagendärpå var det dags att åka hem. Det var min nyåt fast otroligt mycket mycket mer. Skulle kunna lägga ut en mycket mer detaljerad och djupgående redogörelse men ni skulle inte orka läsa i alla fall. Om ni ens kommit såhär långt.

Tankar. Om ni bara förstod hur min hjärna har arbetat detta lägert, mitt huvud är kaos. Det som om jag har minor i hjärnan och varje gång kag går på dom, varje gång jag kommer åt en öm punkt sprängs hjärnan i småbitar och slutar fungera på några minuter. Det har varit så mycket. Tankarna flyger ut och in genom huvudet och dem går inte att få stopp på. Jag är inte ens säker på att jag vill få stopp på dom. Ähh ni förstår inte och jag kan inte förklara så jag tror vi lämnar det så här: Jag = Kaos