>
jag är helt sjukt trött. trött i kroppen, trött i huvudet, trött på allt. önskar jag kunde ligga i sängen hela dagen och krama om den extra kudden som liger där. somna och vakna om igen och glömma det där referatet som skulle varit inlämnat för två veckor sedan. så mycket att göra, så lite tid. jag att jag ska tänka "det är bara ett år kvar!!" men det gör gör jag inte. istället tänker jag "det är ett helt år kvar, hur ska jag klara det här". höll på att bryta ihop innan nutida konst i tordags. tack johannes.
att leva ett liv som mest innehåller stress och press är inte lätt. tack och lov för fredagskvällarna. Ug har kommit att betyda mer och mer för mig. Innan gickjag dit för att jag ändå inte hade något annat göra. nu går jag dit för att jag vill. för att jag behöver det, jag behöver en förfriskning för att klara veckan som kommer. skola skola skola - plugg plugg plugg. jag förväntar mig inte att alla ska förstå. jag vet tt vi kanske inte har så sjuktligt mycket läxor att göra, men varenda liten sida i den där boken, varenda liten stavelse i det där referatet ger en liten börda. många små bördor blir till slutt en stor.
"men kan ju ta fem minuter per dag till den här boken"
"ni har ju i alla fall fem minuter per dag att skriva det här"
"fem minuter per dag att be"
"fem minuter per dag att läsa bibeln"
"fem minuter per dag att kunna bara stirra ut i luften och tömma hjärna på tankar"
nej det har vi inte!!! usch nej. nej minsann. mitt mål är att nästa inlägg ska handla om något jag är glad över. så, nu var det klart.
att leva ett liv som mest innehåller stress och press är inte lätt. tack och lov för fredagskvällarna. Ug har kommit att betyda mer och mer för mig. Innan gickjag dit för att jag ändå inte hade något annat göra. nu går jag dit för att jag vill. för att jag behöver det, jag behöver en förfriskning för att klara veckan som kommer. skola skola skola - plugg plugg plugg. jag förväntar mig inte att alla ska förstå. jag vet tt vi kanske inte har så sjuktligt mycket läxor att göra, men varenda liten sida i den där boken, varenda liten stavelse i det där referatet ger en liten börda. många små bördor blir till slutt en stor.
"men kan ju ta fem minuter per dag till den här boken"
"ni har ju i alla fall fem minuter per dag att skriva det här"
"fem minuter per dag att be"
"fem minuter per dag att läsa bibeln"
"fem minuter per dag att kunna bara stirra ut i luften och tömma hjärna på tankar"
nej det har vi inte!!! usch nej. nej minsann. mitt mål är att nästa inlägg ska handla om något jag är glad över. så, nu var det klart.
> Platsen
(Detta är då en svenska uppgift som jag faktiskt tyckte var ganska rolig att skriva, och jag skrev på en kvart. Får hoppas att jag få bra kommentarer. Förra texten fick en ganska tråkig kommentar: "Jag gillar slutet - hoppfullt". Resten då? jaja hoppas på bättre nu.)
Kristianstad.
Här lever kulturlivet. Uteställena stänger sent. Man kanske ser ett fint yttre som ger löften
om övertygad lycka. En plats med bra historia, bra samtid och fin framtid. Det var det.
Sedan är det inte mycket mer.
Här, som i de flesta små städer, kommer folkrushen mellan och femton och arton.
Också här går barn till BR och ungdomar till JC.
Ändringar har skett. Visioner har ändrats. Men arvet har ändå bestått.
Christian den fjärdes kulturförälskelse har genomsyrat dagens förhållanden. Den har
förändrats, men finns kvar.
Här finns centrum, här finns skolor, här finns kulturhus, bibliotek, kyrka, ja allt som
små städer ska ha. Men också mycket mer.
Den ger ett sken av fullkomlighet. Ett sken som av många förklaras riktig.
”Här kan vi trivas”
Lägenheter fylls, musikskolan expanderar. Här viker man sig för det som finns. Hit
kommer folk från byar mil bort.
Även här finns det platser man inte går efter mörkret. Ställen man inte går ensam.
En sak fattas det. En vilja att säga stopp. Nu räcker det.
Kristianstad.
Här lever kulturlivet. Uteställena stänger sent. Man kanske ser ett fint yttre som ger löften
om övertygad lycka. En plats med bra historia, bra samtid och fin framtid. Det var det.
Sedan är det inte mycket mer.
Här, som i de flesta små städer, kommer folkrushen mellan och femton och arton.
Också här går barn till BR och ungdomar till JC.
Ändringar har skett. Visioner har ändrats. Men arvet har ändå bestått.
Christian den fjärdes kulturförälskelse har genomsyrat dagens förhållanden. Den har
förändrats, men finns kvar.
Här finns centrum, här finns skolor, här finns kulturhus, bibliotek, kyrka, ja allt som
små städer ska ha. Men också mycket mer.
Den ger ett sken av fullkomlighet. Ett sken som av många förklaras riktig.
”Här kan vi trivas”
Lägenheter fylls, musikskolan expanderar. Här viker man sig för det som finns. Hit
kommer folk från byar mil bort.
Även här finns det platser man inte går efter mörkret. Ställen man inte går ensam.
En sak fattas det. En vilja att säga stopp. Nu räcker det.
> jag är en doubter
sommarens lidelser plågar mina näthinnor.
tvivel. man kan tvivla på så mycket.
att tvivla på tron är inte det enda.
det är inte tvivel på att han finns som plågar mina tankar.
mitt livs tvivel är....
tvivlar på att du finns.
tvivlar på att dem där komplimangerna verkligen menades.
det är svårt att veta.
det finns så många människor där ute som ger ut komplimanger som dem inte har tänkt igenom.
"du sjunger bra" - har du verkligen lyssnat?
"vad vacker du är" - har du verkligen tittat?
"du är så ödmjuk" - har du sett in i mina tankar?
jag har svårt att ta emot komplimanger.
inget jag är stolt över men på sätt och vis tror jag att det är med rätta.
jag har även svårt att ge komplimanger.
det för att jag inte vill slänga ut saker som inte betyder något för mig
det finns många människor ute i denna grymma värld som inte kan se att man menar det man säger.
med dem hjälper det inte att säga att dem är så bra och fina, snälla och söta. dem tar det inte åt sig.
du måste lära känna dem först.
du måste lära känna mig först.
missta mig inte fel. jag gillar att få komplimanger. det är klart att det får mig att känna mig bra...
men i det långa loppet så kommer det alltid någonting som får en att tvivla.
du vet inte vad du hittar förrän du försöker.
tvivel. man kan tvivla på så mycket.
att tvivla på tron är inte det enda.
det är inte tvivel på att han finns som plågar mina tankar.
mitt livs tvivel är....
du.
tvivlar på att du finns.
tvivlar på att dem där komplimangerna verkligen menades.
det är svårt att veta.
det finns så många människor där ute som ger ut komplimanger som dem inte har tänkt igenom.
"du sjunger bra" - har du verkligen lyssnat?
"vad vacker du är" - har du verkligen tittat?
"du är så ödmjuk" - har du sett in i mina tankar?
jag har svårt att ta emot komplimanger.
inget jag är stolt över men på sätt och vis tror jag att det är med rätta.
jag har även svårt att ge komplimanger.
det för att jag inte vill slänga ut saker som inte betyder något för mig
på riktigt.
det finns många människor ute i denna grymma värld som inte kan se att man menar det man säger.
med dem hjälper det inte att säga att dem är så bra och fina, snälla och söta. dem tar det inte åt sig.
du måste lära känna dem först.
du måste lära känna mig först.
missta mig inte fel. jag gillar att få komplimanger. det är klart att det får mig att känna mig bra...
för stunden.
men i det långa loppet så kommer det alltid någonting som får en att tvivla.
lär känna innan du antar.
lyssna innan du hör
skåda innan du ser.
lyssna innan du hör
skåda innan du ser.
du vet inte vad du hittar förrän du försöker.
