ÄLska ditt monster

(Detta är då en svenska uppgift som jag faktiskt tyckte var ganska rolig att skriva, och jag skrev på en kvart. Får hoppas att jag få bra kommentarer. Förra texten fick en ganska tråkig kommentar: "Jag gillar slutet - hoppfullt". Resten då? jaja hoppas på bättre nu.)

Kristianstad.

Här lever kulturlivet. Uteställena stänger sent. Man kanske ser ett fint yttre som ger löften
om övertygad lycka. En plats med bra historia, bra samtid och fin framtid. Det var det.
Sedan är det inte mycket mer.
    Här, som i de flesta små städer, kommer folkrushen mellan och femton och arton.
Också här går barn till BR och ungdomar till JC.
    Ändringar har skett. Visioner har ändrats. Men arvet har ändå bestått.
Christian den fjärdes kulturförälskelse har genomsyrat dagens förhållanden. Den har
förändrats, men finns kvar.
    Här finns centrum, här finns skolor, här finns kulturhus, bibliotek, kyrka, ja allt som
små städer ska ha. Men också mycket mer.
    Den ger ett sken av fullkomlighet. Ett sken som av många förklaras riktig.
”Här kan vi trivas”
    Lägenheter fylls, musikskolan expanderar. Här viker man sig för det som finns. Hit
kommer folk från byar mil bort.
    Även här finns det platser man inte går efter mörkret. Ställen man inte går ensam.
En sak fattas det. En vilja att säga stopp. Nu räcker det.