ÄLska ditt monster

det är något speciellt med denna mer och utvecklande värld som kallas bloggvärlden.
jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. men att på ett så enkelt sätt få dela med sig av känslor, erfarenheter och tankar, och samtidigt få inspiration till kreativitet från andra är något magiskt.
det är många som skriver om det sorgliga i deras liv, och det är minst lika många som skriver om hur överlyckliga de är och alla kan på något sätt föra vidare glädje och tårar, tröst och skratt.
jag kan med glädje informera om att jag nu, från att ha varit långt ner i botten i många år, nog har fått över armbågarna ur djupet.
jag hänger kvar där, trött, men stadigt. huvudet är över kanten och jag kan återigen känna vinden blåsa i håret och känna doften av nyklippt gräs. det tar sig.
i en konversation med en vän sade jag ungefär såhär:

"att låta sorgligt är inget positivt. inget negativt heller. det är livet. vissa har det jobbigare än andra. vissa är känsligare än andra. vissa är våldsammare än andra. alla är olika.
och det är inget negativt.
jag tillhör själv kategorin känsligare än andra. och det gör vissa saker jobbigare för mig än vad det skulle gjort för andra.
jag har länge tänkt det som en negativ egenskap, men jag börjar fatta meningen med den. det kan vara en börda - men samtidigt en gåva. de två går ofta hand i hand."

och oj vad jag menade allt jag sade. jag vet att jag ska skatta mig lycklig för hur mitt har varit. jag har inte behövt svälta. jag har inte varit med om traumatiska upplevelser. jag har en familj som älskar mig. jag har underbara vänner.
men det är just det som på något sätt gjorde mitt liv jobbigt ett tag där. det hände ingenting. det rann ur händerna på mig.
jag blev överkänslig för småsaker eftersom jag inte hade något att ta ut det på.
missförstå mig inte. det har hänt en del saker som många i min närhet tycker jag har rätt till att tycka är jobbiga. och vilka har inte det hänt?
men om jag inte skulle varit så förbaskat känslig kanske dessa skulle tas med större ro. och inte förfölja mig i all evighet.
när jag tänker efter är det just dessa händelser som format mig. gjort mig till mig. pernilla till pernilla.