ÄLska ditt monster

helgen var röjig. eller rättare sagt lördagen var.
det började med att Emma, Anton och jag skulle spela på ett bröllop i fjälkinge. Jag gick genom blåsten från Hanaskogs busshållsplats upp till Emma, vilket förövrigt förstör allt man gjort med håret. Där paketerade jag Emma Larssons present och sedan gav vi oss av. Efter att ha hämtat anton bar det väg till fjälkinge där vi var två timmar innan allt skulle börja eftersom Emma är en sådan otrolig tidspessimist. Men denna ggn var det allt för väl att vi var där. Vi var tvungna att fixa mikrofonerna så att dem skulle låta rätt. Se till så att gittaren hördes över sången och spela igenom två ggr. Och det var precis att vi hann.
Emma och Anton försvann för att gå på toa och där satt jag ensam i en kyrka med gästerna drällande in. Någon kom fram till mig och frågade -: "skulle inte ni spela lite nu?" med en smått irriterad stämma. Och jag tänkte för mig själv att shit var the häck är Anton någonstans!! Men han kom och han spela en bra stund innan alla var på plats. pust.
Det hela drog igång med bröllopsmarchen från en midsommarnattsdröm och jag kunde inte sluta le. Jane kom in i kyrkan underbart vacker och jag vände mig direkt för att se på Henrik, brudgummen. Han bara stod där helt vanligt, fast med världens största leende att jag nästan skullle kunnat räkna hans tänder. Helt otroligt. Hon går sakta genom kyrkan som bara var upplyst av levande ljus längst gången och i taket medan orgeln spelar (vi behöver kanske inte riktigt berätta att vi hade lampor på stativen). Sedan var det vi. Allt gick bra, jag tappade nästan en textrad en gång och kände hur hjärtat började slå dubbelt så fort. Men det gick ändå bra. Vi ringade in vigselakten och spela utgångsmusiken. Och hjälp vilken beröm. otroligt. När alla hade gått ut stod vi kvar ett tag för att inte störa dem och drä träffade vi Sture. Ägaren av sturebröd han gav oss mycket beröm och vi blev glada. Vad annat kan man bli.
  
Efter detta var vi trötta som få. Men emma och jag visste vilken kväll vi hade framför oss. Vi släppte av Anton och åkte för att äta. Där proppade vi i oss maten och kom sedan med det dumma förslaget att ta en glass också. Vad mätt jag var!
Vi åkte till sölvesborg där vi skulle fira Emma Larssons 20-årsdag. Vi kom ca en halvtimme sent och vägen dit var hysteriskt. Som jag skrattade. Vi körde halvt vilse. Elin ringde och sa att hon var vilse. Det första jag hörde henne när jag svarade var.
"OH MY GOD! SHIT! VAD SKA JAG GÖRA!? JAG MÅSTE VÄNDA! OH MY GOD! Pernilla vänta jag måste gå!"
Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö för precis samtidigt skrek emma mig i andra örat att hon var vilse och inte riktigt visste vart hon skulle. Sedan ringde Emma L för att se var vi var någonstans och då hade vi kommit på rätt väg igen och samtidigt rinde Elin igen och jag blev helt vad dka jag göra! så jag satt där med en telefon i varje öra och försökte få fram några ord mellan skrattanallen.
Men tillsist kom vi fram och vilken kväll det blev. Från att inte vara taggad alls till att en underbar tid! Denna helgen kommer minnas. Övergod mat verkligen (som jag och emma i för sig inte fick ner mycket av - man kände sig som om man var i första månaden av graviditeten hela kvällen). Satt och skrattade och pratade om seriösa och oseriösa ämnen och i slutet blev det tjejsnack med en del manliga inslag. Glad att jag kom Emma. Otroligt glad.

Söndagen var inte alls lika bra. Först efter att ha somnat vid 3 halv 4 skulle man upp igen vi halv 10. Sedan blev det halvbra spel i kyrkan och resten av dagen var jag bara off. Stt och tittade på One tree hill hela dagen och orkade inte vara med människor överhividtaget. Kunde inte ens gå ner från mitt rum utan att störa mig på någon så jag valde att tacka nej till en spelkväll eftersom jag inte alls skulle vara ett gott sällskap. Även om jag nu i efterhand verkligen skullle vilja gå.

Men helgen har verkligen varti värd att leva. Tack alla som gjorde den så värdefull.

Over and out.