ÄLska ditt monster

idag har jag haft av de underbaraste eftermiddagarna i mitt liv. jag har fortfarande inte kunnat fatta vad det är jag har gjort. jag sitter och är sorgsen samtidigt som jag inte varit så här glad på länge.
för er som har missat det här, så var det anna ternheim konsert idag.

där stod vi på nöjesmagasinet, hela kören, och väntade på att hon skulle komma ut fån det vita skynket och prata med oss. jag var så spänd, så glad, så nervös. jag måste ha framstått som en riktig tönt, men just då brydde jag mig inte.
och där kom hon. precis som en vanlig människa. man skulle kunnat gå fram och petat henne på armen. hon var helt plötsligt...verklig.
och så vacker hon är. lång, färgat blont hår med mörkbruna ögonbryn, och ögon djupa som brunnar. åh vad man önskar man va henne.
osminkad, med sitt hår åt alla håll, doctor martins kängor och stor stickad tröja stod hon plötsligt framför oss med gitarren och spelade medans vi sjöng Summer Rain för henne. helt otroligt vilket ögonblick det var för mig.
   halv sju stod jag nellie och caroline utanför magasnet för att slöppas in först. några minuter över sju rusade vi in och jag och nellie fick de bästa platserna. längst fram, precis i mitten. perfekt! där satt vi hur länge som helst och bara väntade. jag var flummig och rastlös och kunde knappt bärga mig tills hon skulle komma upp på scenen bara ett par meter framför mig. och plötsligt kom hon. lika snygg som vanligt och med hennes gudomliga röst fyllde hela rummet.
i ett chockartat tillstånd satt jag på stolen med knäna uppdragna och upptäckte efter ett tag att min mun hade varit öppen i flera minuter.

många låtar från den nya skivan i början. även om jag inte riktigt kunde låtarna satt jag och log igenom dem och gungade med hela kroppen. sedan var det dags för några gamla. I say No, little lies, shoreline, girl laying down. Under shoreline och girl laying down (sista min favoritlåt) satt jag och grät som en nyfödd bäbis. texterna träffar rätt i hjärtat rösten skär igenom huden. jag bara sitter helt stil med tårarna rullande ner för mina kinder.
efter ett tag var det dags för oss att gå upp och göra vår grej. Anna, jag har nästan rätten att kalla henne så nu, kallade upp oss och vi sjöng summer rain. jag vet inte riktigt hur det gick men hon sa i alla fall att det gick riktigt bra.
sista låten - My Secret - (en anna älsklingslåt) och återigen sitter jag där med min gula ros och gråter. jag visste inte hur vart jag skulle ta vägen. där sitter jag. har precis hört världens bästa konsert, körat till min allra största idol och känslorna bara flödar, glädje över möjligheten och sorgen över att nu är det snart slut.
men så är det. även de bästa stunderna försvinner efter ett tag, och kvar är bara känslorna.

så det är där jag är nu. tittar på min signade poster och har bara mina känslor kvar att tänka över.

hoppas er torsdag kan mäta sig med min. bästa torsdag i livet.




over and out.