ÄLska ditt monster

sitter återigen och dricker te, hänger med i replikerna på stolthet och fördom och har lagom djupa samtal på msn. (så djupa som det går). jag älskar det verkligen. jag känner mig snygg och skabbig på samma gång. lär känna människor, får dricka gott och titta på det bästa programmet i min värld. såhär har många av mina ensamma kvällar spenderats.
välförtjänat också.

i kväll var jag på körövning. första övningen med kören i kyrkan för att sätta upp Gloria av Vivaldi. kommer bli as maffigt.verkligen. men där satt jag - med huvudvärk, ont i halsen, ont i ögonen. Mamma satt mitt emot mig och gick fram och kände på min panna på slutet och sa att jag hade feber (tror att det är en sak som bara mammor kan känna). Jag kan verkligen inte bli sjuk. På lördag ska jag sjunga på ett bröllop OCH fira Emmas 20-års dag. det får jag helt enkelt inte bli. kan vara så att jag måste sjukanmäla mig i morgon för att orka. men då ska vi köpa present och repa. sjukdom förstör verkligen allt.

har aldrig rikgit förstått varför sjukdomar finns. läser p.s i love you och känner för att gråta en liten skvätt ibland. den är galet fin. bättre än filmen. tänk vad mycket man måste uthärda för att ens älskade har gåt bort i en sjukdom. jag skulle aldrig klarat det. seriöst. jag skulle aldrig resa mig ur sängen igen. bara ligga där månad efter månad, år efter år och gråta och vänta tills jag dog och kunde förenas igen. nej usch! jag vill inte ens tänka på det längre. så nu lämnar vi det!! klart slut.



galet vad mycket porträtt bilder jag tar på mig själv. men jag finns alltid i närheten och jag gillar att göra vid mig. så jag slår två flugor i en smäll...så att säga. jag måste lära mig att redigera också. jag har ingen aning om hur man gör och har inte tålamodet att utforska det så jag nöjer mig med picasa3 hittils, photoshop får vänta.

jaja puss på er! önska att jag blir frisk nästa gång ni ser en fallande stjärna.

over and out

har kommit in i sakna-stadiet igen. inte riktigt lika outhärdligt som det annars brukar vara men jag är där. jag vill lära känna de människor jag har träffat - jag vill inte lämna dem när jag precis har skrapat på ytan av deras fasad. jag har inte ens kommit innanfär fasaden än. det är hemskt när man tänker på det. jag saknar även människorna jag har lärt känna men inte riktigt kommer någonstans i relationerna eftersom dem bor ett ANTAL mil bort. väldigt många. Mina fia med knuff-spelare står på samma ruta hela tiden. going nowhere.
längtan kommer såklart också in i bilden. längtar till dagar då jag bor i en lägenhet och bjuder in vänner på mysfika. har en massa fina klänningar från beyond retro och jobbar med något jag tycker är roligt. eller går på folkhögskola med knappt några pengar men bjuder på mariekex inne på mit inneboende. mmumms.

köpte en tröja och en sjal idag på rean. 60 spänn. love it. någon som råka veta var second hand affären Soul 2 soul ligger i Kristianstad? aldrig riktigt fattat det och hon som jobbar där verkar as-najs.



min tape-tröja som matchar mina älsklingsbyxor i världen.

jag funderar oerhört på att klippa lugg igen också. Abby har inspirerat mig med sin underbara lugg. och Emma med sin.
tycker ni? önskar bara att jag fick den på plats också så att den inte bara länger hit och dit. samtidigt vill jag att den ska växa ut, men ääh.

Snart blir det DUBLIN! flygen är bokade (även om jag måste betala julias pappa som betalar så länge men ändå) jag ska till dublin. det är så kul! helt galet! WAAAH!

med nedstämt lyckliga hälsningar.
over and out

först var det dags att åka till staden för at fixa lite pa. det går väl lagom bra just nu - inte gjort mycket av det vi sa från början att vi skulle göra. men efter idag känns det bättre. Ska ha med filmkameran till skolan och filma där - intervjuer med mera. det kommer att bli bra. det jobbiga är att det ska vara inlämnat nästa vecka.
hemm är det snart dags med städning och caaandy. inte ätit godis på jätte länge så nu är jag värd det igen. när jag kollade i påsen när jag kom hem upptäckte jag att allt matchade så jag var tvungen att  fota det lite.
   Jag har inte så mycket att fota precis eftersom det är mörkt varje dag när jag kommer hem och på helgerna sover jag ut efter veckan som gått så jag tar mina tillfällen.





i morgon är det dags att åter åka in till staden för att göra färdigt ett manus till projektartbetet. då ska det minsann bli klart - jobbat på det jätte länge nu.

men skolan går faktiskt ganska bra. en grym kontrast mot förra terminen so var STRESS - PRESS - och inget tålamod och livet var skit. men nu är livet hyffsat. framtiden känns ljus, klassen mår bättre. det är fortfarande stress och press (mest press från mig själv) och läxorna har inte minskat men nu skiter jag i läxorna i stället och tar mer tid för at göra saker jag verkligen vill göra. som att fota med min kamera, eller gå promenader, eller klistra in kort i fotoalbum, läsa, sjunga, spela. Har också bestämt mig att prioritera ungdomsgruppen lite. ska eventuellt fixa ett musikcafé i broby någon gång i veckan och om ni vill spela någon gång är det bara att höra av sig.
   Jag var ju på förträff till konfalägret i broby i helgen. blev mycket bättre än jag föresällde mig. Från avv två dagar innan vara världens mest opeppaste person på detta till att samma dag som avfärd verkligen vara på humör för att förändra.
"Förändring god"
"men inte enkel" /lejon kungen

jag är på stort humör att förändra. dags för revolution. Children of the revolution! och jag börjar nu!


jag är världens Jesus freak. Deal with it.

over and out.

jag satt där igen
åter med dig vid min sida

jag sitter tyst medan du pratar
jag skrattar när jag ska skratta
jag gråter när jag ska gråta

du pratar ut

jag är tyst

hur skulle min värld varit utan dig
hur skulle jag ha blivit

du har format mig
jag vet inte om jag ska tacka eller förbanna


svårt det där



jag är den jag är
min tro den bär

du är ett misstag jag lärt mig av
du blev stenen i mitt glashus


men ändå är jag glad på något sätt
att du fanns till
att du finns till

för utan dig skulle kanske livet vara sämre
vad vet jag

utan dig kanske livet skulle vara bättre

vad vet jag

från en ignorerad till en älskad
från en beundrad till en ignorerad

igår var det en av de konstigaste dagarna jag har varit med om. började med en 20 minuters lång svenska lektion innan det var för oss att dra oss till Es-konserten. Ditt gick vi, Jag, emma och anton helt ovetandes om dagens upplägg. Väl inne i konserthuset får vi först reda på att 7 av tio musiknummer blev inställda pga av influensan. sen får vi reda på att vår ensemble lärare är sjuk vilket gör att vi inte kunde spela låten vi skulle köra, Killer Queen - Queen, eftersom hon har en viktig stämma. Så där sitter jag lite halvt snopen medans folket i ensemblen diskuterade hur vi skulle göra. Tillslut blev det så att vi ändå skulle vara med men istället köra Disco Inferno - The Trammps, där JAG sjunger. Helt oförberred ställde jag mig på genrepet med hes hals och glömd text. Men visst gick det bra tillslut? Jag hoppas det i alla fall. Annars har jag nu skämt ut mig. (men det är ju trots allt bara en termin kvar)

sedan var det en låååång håltimme. den spenderades med emmorna. (Ma och La) eller ja det var fler i närheten men de låtsades jag inte om. Där satt vi och skrattade tills vi grät. Jag och emma Ma har nog inte varit så flummy på länge. Jag fick kramp i magen och i käkarna och i "smileysarna". uschiamej.

på kvällen efter ett långt samtal om våra vänner killarna med emma och nanette var det dags för att gå på välgörenhetskonserten. asbra verkligen. hats off!

---

idag var ett antal annorlunda. sista lektionen fick vi en dikt som vi skulle sjunga med melodin från mamma mia. hela situationen var wierd. Jag satt och vägrade att sjunga för att jag var så sur och arg. Hur the häck kan en människa tro att det är lärorikt? och vem the häck kommer på att en dikt har samma rytm som mamma mia? Emma La satt i alla fall och skrattade tills hon grät (idag också). usch!

repet med emma ma och anton gick väll sådär. jag var sur och trött och hungrig vilket antagligen bidrog till en del irritationer och dåligt genomförande men det löste sig.

helt seriöst upptäcker jag nu att det är galet att man sitter här och skriver om sina skoldagar? vad är det för intressant med det? jag vet att det är en del som läser - men egentligen fattar jag inte varför. samtidigt fortsätter jag att skriva och läsa andra bloggar. 

söndagsmorgonen började med att man ville sova i åtta timmar till men tvingade sig upp för att inte må skit resten av dagen. Första man fick höra var mamma som skrek, för att hon trodde att jag sov, och frågade om jag ville följa med till pompeij-utställningen i hässleholm. Det ville jag.





den var riktigt najs. detta gjorde dock att jag bara åt en macka på hela dagen och när jag kom till mötet till förträffen var jag ca en timme försenad, och mådde as. Men åt kvällen blev det bättre. Anton lurade i mig att se Disturbia så det gjorde jag. Aldrig i livet att jag ska se en film han rekomenderar mig igen. Jag låg ensam i sängen och såg på datorn och var livrädd. Hur kunde du göra så Anton? Jag vågade knappt ens tvätta mitt ansikte efteråt. Men väl liggandes i sängen igen och tänkandes på annat somnade jag trots allt.

Jag fick också reda på av Johannes att "Tutti" betyder "Allt" på danska vilket gör att hela innebörden av Tutti Frutti blir helt uppenbart. Hela min världs vändes på en sekund.

"hör du? hör du hur det sliter i min själ....man kan inte döda tiden, utan att såra evigheten. " ett citat från en kompis. Jag tyckte det var så hjärtkärande. så fint på något sätt att jag kände för att göra en poesi- skit av det. Den är inte gjord än. Men den kommer antagligen att komma om ett tag. Har lite annat som jag måste ta itu med innan jag har tiden att börja skriva igen. en förklaring till att jag inte skrivit så mycket sådant på länge. orken är slut.

over and out

en underbar kväll. inte alls pepp på någonting när jag vaknade i morse. jag snoozade i en halvtimme för att jag inte orkade möta dagen. men dagen turnade around och blev till kväll som blev underbar. efter att ha letat efter en håruppsättning på internet gjorde jag vid mig.



detta var inspirations källan. helt galet snyggt.

kom till "stugan" där musikfesten för musikare skulle hållas vid ca 5. där jag sattes i arbete med att locka emmas hår, heeeeela håret, i 1 ½ timme. men det var galet kul. hår är så roligt. när männikskorna började droppa in blev det lite segt men det ordnade upp sig. vi satte oss och åt god pastasallad med gooooood kyckling. kyckling är woooonderbart. musien dunkade och människor  pratade,eller skrek mest, och festen påbörjades. Det är svårt att förklara sådana här fester. Men jag var en av de få nyktra på stället, även om jag erkänner att jag drack ett glas vin men hallå, och detta är så härligt. man går runt från människa till människa och har halvt seriösa halvt flummiga konversationer. man får komplimanger, man får kramar, man får kyssar på kinden. nu sitter jag här 02.14 och tänker tillbaka på kvällen. sista avsnittet av stothet och fördom står på... igen. och jag känner mig glad. g.l.a.d.



vi ses någon gång under de närmaste dagarna, kyss på kinden.

over and out

såg precis färdigt på A good year. Jag blir så kär i le france. även om mitt hjärta har tillhört skottland sedan en tid så kommer frankrike alltid ha en del av det. "I've always known my soul is french but I'm stuck here in bloody sweden" som en rubrik på lookbook var. hur hemskt det är att vara fast på ett ställe man känner det inte är meningen att man ska vara på. visst man trivs.. till och med riktigt bra ibland. men någonstans långt inom en finns känslan av att vilja... vara någon annanstans. cést la vie, pardonnez ma vie.
 

ännu ett falskt alarm att harmageddon skulle komma idag precis samma tid som jag tog det första steget in på skolans område. mest utspritt av mig själv. dagen fortskred utan större problem även om jag är lite orolig för mitt betyg i nutida konst - blocket med hela förra terminen har försvunnit från jordens yta och jag har en aning om att det kan vara Zaphod Beeblebrox som klättrade in genom mitt fönster för några månader sedan och snodde den för att kunna använda den för att utöka Jordens histora i liftarens guide till galaxen. tror ni jag min lärare skulle tro på det? hmm..."I wonder". (vilken film?)
jag vet att jag om några dagar vill ligga i ett badkar i flera dagar (många referneser idag) men jags ska försöka se till att det inte händer snart.

jag fortsätter att skrika åt lost in austen eftersom allting i denna serien är heeeeelt fel men jag kan inte sluta gilla den. jobbigt med motsägelsefulla känslor.

tänk att man kan ha tv-serier som en sorts terapi. stolthet och fördom först och främst men scrubs hjälper mig på något vis. det låter lite patetiskt men man får vara lite patetisk ibland. livet levs vidare i alla fall och jag vet att jag har vänner som gillar mig för att jag är lite patetisk. nu blir det glaass för alla slantar.

over and out.

Utdrag ur Alexander Wangs Resort kollektion. Jag önskar så jag hade pengarna. eller skickligheten i att sy fina klänningar och linnen.



kläder kläder och mer kläder. om man bara hade tiden at göra sig riktigt fin varje dag. jag önskar att det skulle vara så. att man vaknar på morgon och är helt utvilad och har all tid i världen till bara sig själv innan man åker till skolan och upplever ännu en dag av stress.
skolan börjar då i morgon - domedagen.

hon känner när bröstkorgen utvigdas.
hon känner varelsen som river och sliter i henne.
hon kan känna hur skriket kommer upp som kväljningar från hjärtat
genom halsen
och ut genom munnen.

ett långt smärtfyllt frustrerande skrik.

där står han.
monstret har äntligen lämnat hennes kropp.
han står framför henne med dess milda ögon mörka ögon.

hon kommer på sig själv med att sakna.
hon kommer på sig själv med att sörga.

att älska sitt monster.
en människa utan monster är som tråd utan nål.
som tavla utan spik.
som ljus utan låga.

monstre kan rivas och bitas
stickas och brännas
men utan våra rivsår och brännsår
vad är vi då?

en perfekt människas liv.
vad har den människan upptäckt?
vad har den människan gått igenom?
hur intressant skulle det livet vara att se på?


jag hatar mitt monster - jag älskar mitt monster.


(spontan text gjord på 2 minuter)

här sitter man, i femton lager mjukkläder, framför stolthet och fördom för kanske tolfte gången och tycker fortfarande att det är något av det underbaraste man sett. Efter ett läger med många intryck och tankar som susar ut och in ur öronen är det skönt att komma hem och uppleva något man aldrig blir besviken på. kan vara svårt att förstå men detta är (förutom bibeln) ett sätt flr mig att lära mig lite om livet. ju fler gånger man ser den desto mer förstår man den. även om det inte går att beskriva.

läger är ofta fyllda med både stolthet och fördomar. för att göra ett försök att föra över detta till vad jag upplevde under detta nyår.
   man kommer fram. möter männiksor man nästan glömt att man saknat. man upptäcker att man har levt i en koma som man brutalt väcks upp ur när man får den första kramen.
   vad dem har vuxit ändå. människorna som var ens konfirmander för 1 ½ år sedan har nu blivit ens vänner. en övergång jag inte tänkt på. ledarrollen försvinner mer och mer. (även om jag alltid kommer ta till den ibland för att få min vilja fram).
   jag har under detta lägret för första gången sett hur dem själva valt att välja en väg som vi hjälpt till att visa för dem.
Vägen till livet. och det gör mig så glad. Där sitter jag på kvällsmötet och känner att jag inte riktigt är på humör att skunga lovsång tills Guds ära också helt plötlsigt reser sig någon av mina konfisar/vänner sig upp och sträcker sina händer mot korstet och jag känner hur glädjen bara sprider sig i min kropp. mitt högra öga börjar fyllas med tårar (alltd det högra som börjar eftersom det är lite överkänsligt). All min besvikenhet, alla mina tvivel försvinner för en kväll och jag bara prisar Gud med hela mig.

sista natten. detta är också ett minne jag kommer ta med mig långt i livet. läggtiden klockan halv ett drogs över en del när jag och rebecka hittade en olåst miniaula där vi satt och pratade långt in på småtimmarna.
   samtalsämnen som från början var, nästan äckligt, seriösa som kvinnliga präster, homosexuelitet och hur svårt det är med människor övergick efter någon timme till våra vanliga fjortiga samtalsämnen som jag inte kan ha med någon annan. där sitter vi och kan åter igen prata om killar och snygga människor om svåra kärleksproblem som (nästan) aldrig förr. flera timmar satt vi där och fick bilder i huvudet som vi skrattade åt i flera minuter. till slut kom vi in på fi med knuff. ett system om hur långt man har kommit i relationer till andra människor.vi jämförde med människor på och utanför lägret och var halvt seriösa och halvt flummiga. a night to remember.  du är underbar min vän.

nya människor tycker jag som sagt är svårt. jag har till viss grad svårt att.. hmm.. hur ska jag säga det... att få folk att vilja lära känna mig. men när det väl händer, händer det i mitten va lägret och detta gör att man har så lite tid kvar att lära känna varandra. man skrappar lite på ytan innnan det är dags att återvända till sina hemtrakter och vara tillbaka på ruta ett (fia med knuff - och kanske till och med spärr?). jag tycker det är jobbigt. hur ska man lära känna varandra när man inte träffas sedan på ett halvår? men man får nöja sig med det man får.

nu är i alla fall detta nyår slut och man får göra allt för att året ska bli bra. Gott nytt 2009.

over and out.