> till dig som var stenen i mitt glashus
jag satt där igen
åter med dig vid min sida
jag sitter tyst medan du pratar
jag skrattar när jag ska skratta
jag gråter när jag ska gråta
du pratar ut
jag är tyst
hur skulle min värld varit utan dig
hur skulle jag ha blivit
du har format mig
jag vet inte om jag ska tacka eller förbanna
svårt det där
jag är den jag är
min tro den bär
du är ett misstag jag lärt mig av
du blev stenen i mitt glashus
men ändå är jag glad på något sätt
att du fanns till
att du finns till
för utan dig skulle kanske livet vara sämre
vad vet jag
utan dig kanske livet skulle vara bättre
vad vet jag
från en ignorerad till en älskad
från en beundrad till en ignorerad
åter med dig vid min sida
jag sitter tyst medan du pratar
jag skrattar när jag ska skratta
jag gråter när jag ska gråta
du pratar ut
jag är tyst
hur skulle min värld varit utan dig
hur skulle jag ha blivit
du har format mig
jag vet inte om jag ska tacka eller förbanna
svårt det där
jag är den jag är
min tro den bär
du är ett misstag jag lärt mig av
du blev stenen i mitt glashus
men ändå är jag glad på något sätt
att du fanns till
att du finns till
för utan dig skulle kanske livet vara sämre
vad vet jag
utan dig kanske livet skulle vara bättre
vad vet jag
från en ignorerad till en älskad
från en beundrad till en ignorerad
Kommentarer
Trackback