ÄLska ditt monster

åska. blixtar. regn.
blixten säger något till mullret och mullret svarar tillbaka.
var det inte så dem sade för att man inte skulle vara rädd?
gjorde min kompis mamma i alla fall.
vi satt och målade i målarböcker i deras lägenehet.
hur var det nu igen.
blixt.
1...2...3...4...
muller.
hur var det man skulle räkna?
så satt jag med en annan kompis och räknade vid fönstret utanför köket.
i deras villa.
åskan ger mig minnen.
från försvunna tider där jag inte hade någon rädsla.
medans mina vänner kunde räkna upp sak efter sak efter sak
kunde jag inte räkna upp så många så dem ens kunde fylla fingrarna på höger hand.
man svängde som tarzan från gren till gren i trädet.
åkte linbana där hjulet kunde hoppa av linan när som helst.
klappade stora spindlar på zoo.
fick skrapsår på knäna men fortsatte springa loppet runt kvarteret.
men alla växer vi upp.
växer ifrån denna konstiga syn på verkligheten.
livet kommer ifatt oss.
vi börjar förstå.
vi börjar tro att vi förstår.
men vem säger att vi har rätt nu?
mina rädslor får nu inte plats på alla mina tio fingrar.
räkna med tårna så kanske det kan gå.
vad hände?
jo, verkligheten kom ifatt mig.
men den verkligheten kan besegras.
ska besegras.
i alla fall tills rädslorna minskas till händer.
care to join?