ÄLska ditt monster

jag mår bättre. mycket bättre än jag gjorde i förrgår. då mådde jag verkligen inte bra. stressen som började vid tårna för ett antal månader nådde då sin topp. jag låt och kved och beklagade mig över allt. inte bara läxor och stress. utan också pressen jag har från mig själv. undetryckta känslor som jag inte har haft tid att ta itu med kom fram.
ni vet sådana känslor. alla har dem. och nu uttalar jag dem. som en del av min reningsritual. (okej alla tankar kansk einte alla har, men många)
Jag tyckte att jag alltid såg fruktansvärt hemsk ut, har alltid velat ha en orginell men söt/fin stil, men aldrig riktigt klarat av det. jag är en medelmåtta på allt jag gör, jag vill va bäst på en sak, är jag inte.  Jag har rpessat mig själv så otroligt hårt (alla kanske inte tror mig och det är okej), pressat mig till gränsen. Det enda jag känner att jag verkligen är bra på är att undertrycka mina känslor och inte visa att jag mpr dåligt för någon (därför denna reningsritual).
Men vet ni vad? det är helt okej att känna så. När man väl gör det känns det som man inte är värd att leva. Men när man kommer förbi detupptäcker man att livet går vidare. Allt kommer inte så lätt. Om man vill bli bäst får man kämpa, även om det är tråkigt får jag kanske prioritera bort lite skönhet och kläder för viktigare saker i livet.

På kvällen var jag som sagt helt död och önskade mig det. Som en sista utväg till lycka tänkte jag att jag slår upp bibeln på ett slumpmässigt ställe. Det har aldrig fungerat för mig innan, men kanske det gör det denna gången. Det jag fick upp var:
"Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och han nåd mot mig har inte varit förspilld.Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte själv, utan Guds nåd som har varit med mig" (Första Korithierbrevet 15:10)
Tårarna bara slutade. Jag kände att jag verkligen var värd. Så därför mår jag bra. mår bra att fortsätta livet och kämpa, prioritera, hoppas... Leva!

jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.



skriiiiiiiiik!!!

jag är som vanligt äckligt sent ute. nu är det något så viktigt som mina ansökningar till Betel och Furuboda. De sja vara inne 30 mars samt 1 april. jag har inte skrivit mitt personliga brev, inte skaffat personbevis och inte fixat kopior på mina betyg. eller jo, en kopia hade jag men tror ni inte att jag tapat bort den? JOODÅ! jag hatar att vara så slarvig som jag är. jag är lugn och stressad samtidigt och det är as jobbigt. bättre om man bara skulle vara stressad för då kunde man skylla lite på det.
söndag igen då. jag gillar verkligen inte söndagar. sista dagen innan vecka börjar om, precis likadan, igen. sista dagen att plugga inför veckan. men jag pluggar ju inte för när jag väl ska börja sitter jag framför datorn i någon timme och gör inte skit. bara sitter där och stirrar på den och önskar mig långt borta.

jag vill sluta vara slarvig och glömma bort saker och börja bli kreativ igen. allt har försvunnit.
när jag väl sätter mig för att sy eller läsa, skriva, sminka, titta på film, fotografera och allt annat så sitter jag där i kanske t vå minuter sedan klarar jag inte av att sitta still längre. det känns som om jag borde göra viktiga saker. jag kan inte sitta och titta på en film utan att jag måste ha någon kontakt med omvärlden. jag kan inte sitta och läsa en bok i timmar! jag som var så bra på det innan. det var det bästa jag visste. sprang till sängen det första jag gjorde efter skolan och skönk ner i en härlig bok. ååh vad jag saknar. det enda jag skriver är blogginlägg, det enda jag läser är mero, det enda jag sjunger är tråkiga låtar, det enda jag spelar är redan gjorda låtar, det enda jag fotograferar är skit. ge mig min kreativitet tillbaka! ge mig min identitet!

det regnar mot mitt fönster.
det ger grunden för mina tankar.
som rytmen till musiken.

tankarna gör texten.
melodin är känslan.

någonting tar form i mitt hjärta.
hur ska man förklara.
jag är varm - men jag fryser.
jag är vaken - men jag sover.

som att leva i delirium.
se verkligheten men leva i drömmen.

torsdags - helt underbar dag. först spelning på vernissage med anton och emma. mattias lyssnade på när vi repade och han sade att det lät bra så jag får lita på honom. det var kul att träffa honom igen. inte pratat med honom sedan sexan typ så det var roligt att han kom. tänk att det kan vara så att man inte pratat med en människa på sex år och ändå pratar så mycket med varandra när man träffas. vi var 12 år! galet. livet är lustigt, som en vän nyss sade till mig.
senare på kvällen var i alla fall den stora finalen - stand up med åsen och pette. helt otroligt var det. jag har inte skrattat så mycket på sååå länge. jag och emma skrattade så vi storknade. man hörde tydligen mig ända fram till första raden, så kul hade jag. Tack  till er för att ni förlängt mitt liv!


ikväll (söndag) var det o'learys. jag var lila. vi skrattade. vi pratade. vi skålade (kanske inte alls men det lät bra). vi sjöng. vi sjöng gitarr-solo. en gosig kväll var det. där träffade man folk man aldrig sett innan. där skrattade man och sjöng man med personer man aldrig pratat med innan.
innan dess var det skönhetsmässa. stnd-up komikern där sög verkligen. catwalken var bra däremot.


som en evighet mellan timmarna.
så känns det när jag tänker på dig.
var är du?

man borde strukturera sitt liv, eller kanske snarare sitt rum. för mitt ostädade rum har nu även gjort mitt liv mer ostädat. jag hittar aldrig något längre. innan visste jag alltid var allt var någonstans även om det var stökigt. men nu tappar jag bort allt. alla papper jag får från skolan försvinner på något magiskt vis. jag brukar vilja tänka att det är en alf med grön topphatt som samlar på tråkiga papper som springer runt i mitt rum när jag sover och snor dem. men jag måste nog komma tillbaka till verkligeheten nu. och städa - usch! jag hatar verkligen att städa!
hur kan ett rum påverka ens liv? är inte det lite tragiskt?

over and out

idag var det dagen. dagen då projoketedovisningarna slutade och dagen då min studentmössa hamnade i mina armar. först blev jag lycklig. kände att när jag väl tar studenten kommer allt bli så mycket enklare. ha lite fritid för en gång skull. men kommer det det? kommer allt bli enklare och lycligare bara för att jag inte längre går i skolan? människorna kommer försvinna. människorna jag verkligen börjar komma riktigt bra överens med. varför ska det hända i slutet för?
hur är det nu studentsången egentligen går:

Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän, och vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro! där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

ÄN klappar hjärtat med friska slag. Inga stormar ÄN i våra sinnen bor. det borde i så fall vi inte har fort de värsta stormarna än. att våra hjärtan brister ännu mer än dem redan gjort. och hur trevligt är det att veta på dagen som ska vara en av ens lyckligaste? och på topp på det veta att man inte kan hålla kontakten med sina vänner?

om jag ska tala för mig själv vill jag inte ta studenten med hela mitt hjärta längre. Jag känner att livet verkar enklare när man är i säkerhet på c4-skola. man vet att man varje vecka ska till skolan och allting är redan planerat för en. jag känner att jag kommer sakna den underbara skola otroligt när jag slutar. den har förändrat mig från en flicka med väldigt dåligt självförtroende till en tjej med ett självförtroende som vissa dagar inte kan vara bättre än någon annans i världen. (jag har också mina doppennapp ibland - händer mer ofta). jag har hittat vad jag är bra på. hittat vad jag trivs med - blivit bättre på att öppna mig för människor, blivit bättre på att lära känna människor.

jag vill bara säga Tack! tack till alla som gjort dem här tre åren till de underbara år dem varit. visst att klassen kanske inte har mått så bra ibland. men visst har vi haft det kul? det har i alla fall jag. så tack!

TACK!

då var det dags. dagen då vi kvinnor står i centrum. dagen som gjordes för att vi försvarslösa kvinnor behöver en dag om året då vi är viktigare än mannen.
nej men seriöst, vad är den till för egentligen? är det inte ännu mer förnedrande för kvinnan att vi har en speciell dag om året för att det ska mer jämnställdt. det är ju nästan pinsamt. borde det inte i så fall också finnas en mandag? eller kan inte bara alla dagar vara tillägnade alla människor i världen. kvinnor, män, barn, vuxna,ungdomar, mödrar, fäder - räcker det inte med att fira vår härliga födelse. räcker det inte med att fira att vi kom till?
det kab nog vara trevligt med alla hjärtans dag, haloween, men har vi inte tagit i lite mycket nu? börjar inte alla dagar vi firar vara mer inställda på vad vi ska köpa till perasonen i fråga istället för att vi ska uppskatta dem? ge dem en extra mysig kram? göra något för dem istället för att köpa något. kanske diska till sin mamma på morsdag, gå ut med hunden hela dagen för pappa på farsdag. är ändå inte kärleksfulla handlingar bättre än kärleksfulla gåvor som man ändå bara har ångest över för att spendera pengarna på?

så är min långa inledning på det första inlägget på en vecka. denna veckan har återigen varit väldigt stressande. onsdag - torsdag - fredag och lördag kom jag inte hem innan11 på kvällen. det har varit tröttsamt, men ändå roligt. har blivit lite bättre på att se positivt i min vardag. även om det var jätte jobbigt att stanna länge på eftermiddagarna för att fixa projektarbetet så har jag fått många glada skratt med emma. ikväll ska jag nog sy lite. sy in resår band i et antal kjolar som jag ska ha till klänningar och sy upp en kjol jag köpte på rea för ett bra tag sedan.

idag var den första riktiga sovmorgonen jag haft på minst en månad. sov 9 timmar. fattar ni? nio timmar!? för mig är det mirakulöst. sedan var det organiserat soft som gällde. lämna bok, köpa nya Elle tidningen, osm för övrigt är den bästa tidningen jag vet, gå promenad med paulina och hunden i regnet och gospeldustjänst där det måste sägas att gitarristen var en av de snyggaste människor. jag blir glad av fina människor.

over and out.

okej min nya passion har blivit kläder. jag har blivit helt galen. kläder - skor - smink. mest kläder och smink. helt crazy. jag älskar det. hittar anledningar till att göra vid mig lite extra nästan varje dag. jag sparar gamla kläder. älskar att göra om mina gamla kläder - oftast provisorist så at jag kan använda dem precis som dem var innan också. idag gjorde jag till exempel ett linne av min skolavslutningsklännig med hjälp av en säkerhetsnål och ett flätat snöre. såå kul. eller linda en rosett kring mitt diadem. bara enkla saker som gör sådan skillnad nör man inte har pengarna för att förnya sin garderob.



provisoriskt diadem.



framsida provisoriskt linne.
ursäkta den dåliga bilden.


baksida provisoriskt linne.
ursäkta för den ännu sämre bilden.


saknar dig farfar. </3