ÄLska ditt monster

att förstå. att bli förstådd.
att förstå hur personer känner när dem berättar om sina liv.
att bli förstådd av personer när man, någon gång, berättar om sitt liv.

att förstå så bra att medkänskan kommer krypandes.
att känna att man verkligen vet vad dem berättar, och relatera till händelser i ens eget liv.

förståelse. ett vackert ord. med en vacker innebörd.
medkänsla. att känna medkänsla, sympati. "tycka synd om" utan den där negativa klangen.
två ord som finns med i mottot som kommer vara mitt föralltid. för att det är jag.
för att förståelse föder medkänsla

estetisk

när är man estetisk?
när man kan sjunga?
när man kan spela gitarr eller trummor?
när man gillar den rätta musiken?
när man spelar den rätta musiken?
när man kan måla perfekta tavlor?
när man inte målar perfekta tavlor?
när man kan dansa, när man kan agera?

var ligger gränsen? finns där någon gräns?
vad är artisktisk frihet? borde inte den betyda att allt och alla är estetiska?
för frihet är inte frihet om den har gränser.
så många frågor och inga svar som räcker till.

att minnas.
att dra sig  tillbaka 
till en tid där det fanns fullständig lycka.
att minnas tillbaka till stunder som präglat livet så att det blev till mitt, unikt.
jag älskar att minnas, att komma ihåg.
          men tänk att glömma.
glömma alla dem stunderna.
glömma personer.
glömma sitt liv.
rädslan att glömma är den värsta rädslan.
för vad har man kvar? vad har man kvar?

varför inte bara sova med huvudet i ditt knä och blunda och känna din värme sprida sig i kroppen.
varför inte andas in dig så att jag känner din doft.
varför inte springa ut i skogen och se hur vitsipporna sprider sin över de vissna löven.
varför inte krama dig och känna att här hör jag hemma.
varför inte ta kort på dig så att jag kan känna att jag alltid har dig hos mig.
varför inte sluta leta kurragömma så jag kan hitta dig.

sjunga, dansa, agera.
det går scmu ut på. 

trots att jag ångrar lite
att jag valde scmu när
jag istället kunde välja
något jag verkligen är
intresserad av och att
de två senaste dagarna
har varit tröttsamma
och att jag inte vill ha
den rollen jag fick så
måste jag medge
att jag ,dem två senaste
dagarna, har haft ganska
roligt.
helheten börjar falla på
plats. några goda skratt
har man fått.

sakna gammalt. sakna allt som tidigare var självklart, som man tidigare var nöjd med. sakna att man en gång i tiden kunde vara nöjd med något som inte var perfekt, som inte var finslipat i minsta detalj. ingenting går upp mot att gå till skolan och känna att idag är jag mig själv, idag ser jag ut som den jag är eller den jag vill vara. ingenting är så fruktat som att vakna och känna att idag kommer ingenting gå rätt. det var varit många tuffa veckor. veckor fulla med besvikelser och fruktan.
men denna veckan då. denna veckan kan väl bli den vecka som förändrar allt. snälla låt denna veckan vara den som får mig att vakna upp varje morgon och inte skämmas eller ångra föregående dag. låt det bli en vecka med många fina minnen att minnas tillbaka till. en vecka där jag kan känna att 'jag är jag och ingen annan än jag'

hur kan det vara så svårt. jag vet att jag behöver, jag har inget annat att göra, ingen bok att läsa, ingen annan läxa att göra. men varför är det då så svårt att sätta sig ner vid skrivbordet och plugga till ett naturkunskaps prov. jag borde verkligen plugga, för helt fel skulle det inte vara om jag möjligen skulle kunna få ett välförtjänt MVG i kursen. men inte ens ett MVG kan motivera mig till att börja plugga. ingenting fungerar.
   Nej men om man skulle ta och melodika lite då. eller rita.

då var det snart dags för val, inte ett av dom stora som att välja gymnaseval men dom lite mindre. vilka kurser vill jag egentligen gå? Fotografisk bild A tänker jag välja. men sen är det så svårt. ska man ha roligt det sista året i gymnasiet eller ska man välja ämnen som gör att man lättare kommer in på högskola. Jazz & Showdans eller Historia B? Psykoligi A & B eller Rytmik med dans? Massage, latinensemble, filmkunskap, musikalförberedelse, engensla C, naturkunskap B, litterär gestaltning, det finns så fruktansvärt mycket jag vill göra. men om jag skulle läst allt jag vill skulle det ha blivit 950 poäng, och jag får bara välja trehundra! min extrema beslutsångest över alla val jag gör, små som stora, är inte till mycket hjälp! jag kan inte ens välja vilken väg man ska ta till matsalen! om någon ställer mig inför ett sånt dilemma så stor jag bara där och vet inte vad jag ska ta mig till. eller så bara strejkar jag och väntar på att personen ska ge upp och börja gå. Men ja, alla har väl sina svaga sidor.

idag var det genrep med gospeln. det var sjukligt kul fast man övade 3-4 timmar. så nu är jag underbart trött och underbart hes. men ni som kommer på konserterna på fredag och lördag kommer verkligen inte ångra er! det kommer bli Kött till högsta grad! kom helst på lördag, har inte alla låtar med på fredag tyvärr. men till er som inte kommer alls: mohahhah, nu missar ni en kick ass show!

"lever jag? eller var det bara en mardröm som förde oss samman?
en dröm om lycka som försvann, och hoppet som tagits åter.
ingenting går väl när man tänker på perfekt, ingenting går väl när man tänker på två.
ett är lika med ett halvt. en person har ett halvt hjärta. två personer har tillsammans ett helt." /pernilla



(har nu bestämt mig för ett nyårslöfte till, ska minsann lära mig rita)

ibland känns det inte att man går i tvåan på gymnasiet. snarare tvåan på lågstadiet. vi har nämligen precis gjort färdigt ett powerpoint program om Astrid Lindgren. suck. 29 sidor med absokut onödig information om hur man gjorde om hennes böcker till film och alla viktiga årtal i hennes liv. som om någon kommer komma ihåg det sen.
vi roade oss i alla fall ett tag med att sätta in alal möjliga störiga animationer för spejsa upp det lite. det blev ganska bra (för att vara ett arbete man kunde göra i tvåan).
   sitter nämligen i skolan nu och har inte så mycket att göra. lovade att vänta på Emma tills hon är färdig med henn körlektion ( nej inte, lalala utan brumbrum). hon var väldigt nervös vilket faktiskt var ganska roligt att titta på. men det kommer säkert gå jätte bra. hoppas jag annars kommer hon vara sur hela dagen, och det är inte fullt lika roligt.

jag är glad. glad som en tårtspade.

förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är livets träd
(ordspråksboken 13:12)

det är svårt att leva i nuet när man har saker man längtar till och personer man saknar. man på något sätt glömmer bort vad man håller på med när man så ofta tänker på vad man ska göra eller på hur det var när man träffade folk. ibland är det svårt att hänga med i svängarna.
jag har kommit på mig själv flera gånger denna första skolveckan att jag har suttit och stirrat på matteboken eller ut genom ett fönster och glömt var jag var. så när jag sedan går ut ur klassrummet har jag inte hört ett smack av vad läraren har sagt. men för att vara helt ärlig så bryr jag mig inte så mycket längre. just nu är det bara att softa och försöka glömma bort all betygpress. jag orkar inte med det längre så nu slutar jag med det. heja mig.

Igår fick jag en härlig överaskning i form att ett gult kuvert. Jag satt en lång stund med det och undrade vem det kunde vara från. Inuti låg det ett hopvikt papper. På det hopvikta pappret stod det lite text. En helt underbar text. Jag hade fått ett brev från min alldeles egan Linda! Ett brev som hon hade skrivit på skrivmaskin, och jag blev härligt överaskad.
När jag kom hem från UG mötet hos Dan och hade läst igenom brevet några gånger bestämde jag mig för att ta fram vår gamla skrivmaskin och skriva tillbaka. Det var riktigt roligt. Jag var inte riktigt lika skicklig på det som linda var, men jag tror hon kommer kunna läsa det trots några stavfel här och där. När jag sen slutade skriva vid nästan kl 00.00 hade jag kommit upp i ett antal sidor. Jag hoppas att du kommer bli lycklig när du får det, för det är skrivet med kärlek till dig!

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vad mitt nästa sparprojekt kommer vara till. Jag ska minsan köpa en egen skrivmaskin. Vår är ganska dålig, så jag ska se om jag hittar en lite bättre. Det vill säga efter jag har betalat alla mina skulder jag har till alla möjliga personer. det är nog ca 2000 samanlagt men om jag lägger ihop två studiebidrag borde det räcka. Och två månader utan pengar klarar man väl sig med =S

over and out

Undra hur folk ser mig. Ser dom mig som jag är, eller som den jag vill vara, eller den som dom vill att jag ska vara. Jag har svårt att bestämma hur jag vill att dom ska se mig. Antingen som den jag verkligen är eller den jag verkligen vill vara. Det skulle vara roligt att veta hur folk tror att jag är. Påriktigt. Inte bara "åhh du är så snäll och sött, min lilla gullesötefjöntelolle" Nej, utan helt ärligt, även dom negativa sidorna. Visst jag vet att jag skulle tycka det var sjukt svårt att ta det till mig men det skulle vara intressant.
Jag har kommit på att jag tänker för mycket. Funderar för mycket på ordet "om". Det är därför jag kommer ha svårt att genomföra mitt första nyårslöfte. Socialisera och riskera. Jag kommer bara att tänka på vad som skulle kunna hända. Så därför ska ordet "om" från och med försvinna ur mitt ordförråd. "Om" är härmed borta.

Projektarbete. Jag har alltid haft lite skräck över det här med projektarbete. Varit orolig att jag inte skulle komma på vad jag ville göra. Men nu har jag till och med två (ev. tre) alternativ.

1. Hoppa Bungyjump från världens högsta. Fatta vilket härligt projektarbete. Och en av mina drömmar kommer föverkligas. Oj, vad kul det skulle vara.
2. Föra in T+ till skåne igen! Det är mer ett arbete som skulle gynna andra här nere i sydligaste Sverige

Men bungyjump är nog högre på listan. Eller eventuellt att hoppa fallskärm. Inte så pjåkigt det heller.

over and out

P.S Är socialisera ett ord? ähh, skitsamma. Det borde vara det