ÄLska ditt monster

söndagsmorgonen började med att man ville sova i åtta timmar till men tvingade sig upp för att inte må skit resten av dagen. Första man fick höra var mamma som skrek, för att hon trodde att jag sov, och frågade om jag ville följa med till pompeij-utställningen i hässleholm. Det ville jag.





den var riktigt najs. detta gjorde dock att jag bara åt en macka på hela dagen och när jag kom till mötet till förträffen var jag ca en timme försenad, och mådde as. Men åt kvällen blev det bättre. Anton lurade i mig att se Disturbia så det gjorde jag. Aldrig i livet att jag ska se en film han rekomenderar mig igen. Jag låg ensam i sängen och såg på datorn och var livrädd. Hur kunde du göra så Anton? Jag vågade knappt ens tvätta mitt ansikte efteråt. Men väl liggandes i sängen igen och tänkandes på annat somnade jag trots allt.

Jag fick också reda på av Johannes att "Tutti" betyder "Allt" på danska vilket gör att hela innebörden av Tutti Frutti blir helt uppenbart. Hela min världs vändes på en sekund.

"hör du? hör du hur det sliter i min själ....man kan inte döda tiden, utan att såra evigheten. " ett citat från en kompis. Jag tyckte det var så hjärtkärande. så fint på något sätt att jag kände för att göra en poesi- skit av det. Den är inte gjord än. Men den kommer antagligen att komma om ett tag. Har lite annat som jag måste ta itu med innan jag har tiden att börja skriva igen. en förklaring till att jag inte skrivit så mycket sådant på länge. orken är slut.

over and out

en underbar kväll. inte alls pepp på någonting när jag vaknade i morse. jag snoozade i en halvtimme för att jag inte orkade möta dagen. men dagen turnade around och blev till kväll som blev underbar. efter att ha letat efter en håruppsättning på internet gjorde jag vid mig.



detta var inspirations källan. helt galet snyggt.

kom till "stugan" där musikfesten för musikare skulle hållas vid ca 5. där jag sattes i arbete med att locka emmas hår, heeeeela håret, i 1 ½ timme. men det var galet kul. hår är så roligt. när männikskorna började droppa in blev det lite segt men det ordnade upp sig. vi satte oss och åt god pastasallad med gooooood kyckling. kyckling är woooonderbart. musien dunkade och människor  pratade,eller skrek mest, och festen påbörjades. Det är svårt att förklara sådana här fester. Men jag var en av de få nyktra på stället, även om jag erkänner att jag drack ett glas vin men hallå, och detta är så härligt. man går runt från människa till människa och har halvt seriösa halvt flummiga konversationer. man får komplimanger, man får kramar, man får kyssar på kinden. nu sitter jag här 02.14 och tänker tillbaka på kvällen. sista avsnittet av stothet och fördom står på... igen. och jag känner mig glad. g.l.a.d.



vi ses någon gång under de närmaste dagarna, kyss på kinden.

over and out

såg precis färdigt på A good year. Jag blir så kär i le france. även om mitt hjärta har tillhört skottland sedan en tid så kommer frankrike alltid ha en del av det. "I've always known my soul is french but I'm stuck here in bloody sweden" som en rubrik på lookbook var. hur hemskt det är att vara fast på ett ställe man känner det inte är meningen att man ska vara på. visst man trivs.. till och med riktigt bra ibland. men någonstans långt inom en finns känslan av att vilja... vara någon annanstans. cést la vie, pardonnez ma vie.
 

ännu ett falskt alarm att harmageddon skulle komma idag precis samma tid som jag tog det första steget in på skolans område. mest utspritt av mig själv. dagen fortskred utan större problem även om jag är lite orolig för mitt betyg i nutida konst - blocket med hela förra terminen har försvunnit från jordens yta och jag har en aning om att det kan vara Zaphod Beeblebrox som klättrade in genom mitt fönster för några månader sedan och snodde den för att kunna använda den för att utöka Jordens histora i liftarens guide till galaxen. tror ni jag min lärare skulle tro på det? hmm..."I wonder". (vilken film?)
jag vet att jag om några dagar vill ligga i ett badkar i flera dagar (många referneser idag) men jags ska försöka se till att det inte händer snart.

jag fortsätter att skrika åt lost in austen eftersom allting i denna serien är heeeeelt fel men jag kan inte sluta gilla den. jobbigt med motsägelsefulla känslor.

tänk att man kan ha tv-serier som en sorts terapi. stolthet och fördom först och främst men scrubs hjälper mig på något vis. det låter lite patetiskt men man får vara lite patetisk ibland. livet levs vidare i alla fall och jag vet att jag har vänner som gillar mig för att jag är lite patetisk. nu blir det glaass för alla slantar.

over and out.

Utdrag ur Alexander Wangs Resort kollektion. Jag önskar så jag hade pengarna. eller skickligheten i att sy fina klänningar och linnen.



kläder kläder och mer kläder. om man bara hade tiden at göra sig riktigt fin varje dag. jag önskar att det skulle vara så. att man vaknar på morgon och är helt utvilad och har all tid i världen till bara sig själv innan man åker till skolan och upplever ännu en dag av stress.
skolan börjar då i morgon - domedagen.

hon känner när bröstkorgen utvigdas.
hon känner varelsen som river och sliter i henne.
hon kan känna hur skriket kommer upp som kväljningar från hjärtat
genom halsen
och ut genom munnen.

ett långt smärtfyllt frustrerande skrik.

där står han.
monstret har äntligen lämnat hennes kropp.
han står framför henne med dess milda ögon mörka ögon.

hon kommer på sig själv med att sakna.
hon kommer på sig själv med att sörga.

att älska sitt monster.
en människa utan monster är som tråd utan nål.
som tavla utan spik.
som ljus utan låga.

monstre kan rivas och bitas
stickas och brännas
men utan våra rivsår och brännsår
vad är vi då?

en perfekt människas liv.
vad har den människan upptäckt?
vad har den människan gått igenom?
hur intressant skulle det livet vara att se på?


jag hatar mitt monster - jag älskar mitt monster.


(spontan text gjord på 2 minuter)

här sitter man, i femton lager mjukkläder, framför stolthet och fördom för kanske tolfte gången och tycker fortfarande att det är något av det underbaraste man sett. Efter ett läger med många intryck och tankar som susar ut och in ur öronen är det skönt att komma hem och uppleva något man aldrig blir besviken på. kan vara svårt att förstå men detta är (förutom bibeln) ett sätt flr mig att lära mig lite om livet. ju fler gånger man ser den desto mer förstår man den. även om det inte går att beskriva.

läger är ofta fyllda med både stolthet och fördomar. för att göra ett försök att föra över detta till vad jag upplevde under detta nyår.
   man kommer fram. möter männiksor man nästan glömt att man saknat. man upptäcker att man har levt i en koma som man brutalt väcks upp ur när man får den första kramen.
   vad dem har vuxit ändå. människorna som var ens konfirmander för 1 ½ år sedan har nu blivit ens vänner. en övergång jag inte tänkt på. ledarrollen försvinner mer och mer. (även om jag alltid kommer ta till den ibland för att få min vilja fram).
   jag har under detta lägret för första gången sett hur dem själva valt att välja en väg som vi hjälpt till att visa för dem.
Vägen till livet. och det gör mig så glad. Där sitter jag på kvällsmötet och känner att jag inte riktigt är på humör att skunga lovsång tills Guds ära också helt plötlsigt reser sig någon av mina konfisar/vänner sig upp och sträcker sina händer mot korstet och jag känner hur glädjen bara sprider sig i min kropp. mitt högra öga börjar fyllas med tårar (alltd det högra som börjar eftersom det är lite överkänsligt). All min besvikenhet, alla mina tvivel försvinner för en kväll och jag bara prisar Gud med hela mig.

sista natten. detta är också ett minne jag kommer ta med mig långt i livet. läggtiden klockan halv ett drogs över en del när jag och rebecka hittade en olåst miniaula där vi satt och pratade långt in på småtimmarna.
   samtalsämnen som från början var, nästan äckligt, seriösa som kvinnliga präster, homosexuelitet och hur svårt det är med människor övergick efter någon timme till våra vanliga fjortiga samtalsämnen som jag inte kan ha med någon annan. där sitter vi och kan åter igen prata om killar och snygga människor om svåra kärleksproblem som (nästan) aldrig förr. flera timmar satt vi där och fick bilder i huvudet som vi skrattade åt i flera minuter. till slut kom vi in på fi med knuff. ett system om hur långt man har kommit i relationer till andra människor.vi jämförde med människor på och utanför lägret och var halvt seriösa och halvt flummiga. a night to remember.  du är underbar min vän.

nya människor tycker jag som sagt är svårt. jag har till viss grad svårt att.. hmm.. hur ska jag säga det... att få folk att vilja lära känna mig. men när det väl händer, händer det i mitten va lägret och detta gör att man har så lite tid kvar att lära känna varandra. man skrappar lite på ytan innnan det är dags att återvända till sina hemtrakter och vara tillbaka på ruta ett (fia med knuff - och kanske till och med spärr?). jag tycker det är jobbigt. hur ska man lära känna varandra när man inte träffas sedan på ett halvår? men man får nöja sig med det man får.

nu är i alla fall detta nyår slut och man får göra allt för att året ska bli bra. Gott nytt 2009.

over and out.

    


  

du som lever
berätta för mig

berätta för mig om doften av regn
 
hur lång är evigheten?

plågar lidelser eller lider plågare?



du som kan önska
berätta

hur går din livshistoria
jag vill så gärna veta

som en ängel i natten går jag omkring dig
och försöker hitta ett kryphål till ditt hjärta.

hur känner du?
är du lycklig?

får jag bli din vän?
en person som du berättar allt för.
någon du kan lita på.

jag vill vara din vän.


du lever ju
berätta nu

galet att ett sånt här litet jordskalv ska få människor att tänka. inklusive jag.
mänskligheten är konstig. ett litet jordskalv 16:20 på morgonen och hela sverige är upp och ner.
"hur kunde detta hända här?"
"Värsta jordskalvet här på 100 år!"
Att folk inte fattar att detta händer mer än ofta i andra delar av världen. detta är deras vardagsmat.
Att det måste ske ett sådant här litet skalv i jorden under oss för att en del av oss ska stanna upp, dra en suck och tänka... oj!
Man sätter sig ner efter en onödig skoldag framför datorn och tycker ens liv är pest och upptäcker att man har det egentligen ganska bra i sverige. på vissa plan. vi har inga tsunamis - inga översvämningar - ingen svält - och inga jordbävningar.
man får sig en tankeställare att man är dum i huvudet som inte gör mer för att rädda dem människor som finns. tänker hela tiden att man inte har pengarna, eller tiden. var är viktigast. att ditt liv ska bli helt perfekt eller att en människa överhuvudtaget ska överleva?
jag vet, man ska leva som man lär och jag vet att jag inte alltid gör det. detta är antagligen ett av de fallen som jag är helt inne på att göra en sak men en halvtimme senare sitter jag och beklagar mig över att jag inte har tid till det jag vill göra eller inte har pengar så att jag kan köpa saker så att jag kan göra det jag vill göra. hmmm....

over and out.

helgen har varit det bästa på länge.
underbara människor som saknats kom på fredagen. där vi åt pepparkasdeg och mjölade ner oss. och längtade åter igen till firandet av nyår då vi ska ses igen och le mot varandra.

---

lördagen bestod av en resa till köpenhamn med några av prästisarna, linda och cecilia. gär fick vi inspiration av Logos Hope - träffa en medlem i skeppets egna Beard Brothers från England som bott i sverige ett tag. pratade dock engelska eftersom han ingte förstod så mycket. 45 nationaliteter. 45! fanns ombord på skeppet som när dem köpte det v
ar rostigt, fult och äckligt men nu är hel fint och underbart och åker runt i världen och missionerar med vetskapen om know ledge, help och hope. Inspirationen flödade i blodomloppet när vi timmar senare satt på bussen till et t kollektiv liknan de prästis. där träffade man människor, vars enda namn jag kommer ihåg var simon. 18 och så cool. startade med sina två kompisar en ungdomsgrupp som expanderar hela tiden. dem SKA besöka vårat svenska land av lagom någon gång. Resan hem till vårat hässleholm satt jag ihop kurad i sätet och skrattade så jag grät åt killen som pratade konstant i 1 ½ timme. han var underbar. där satt jag och försökte dölja mitt skratt så mycket jag kunde (kände nämligen inte denna fina människa) för att det inte skulle missförstås men det gick inte. han var så rolig.

---

 söndagen började med en seg gudstjänst där man satt med mensverk och höll på och dö. kom hem till ett nytt exemplar av Ikon och började läsa lite smått. Tema: Depp. Varför är det fler ungdomar som är nedstämmda och deprimerande än andra generationer? Måste man vara glad för att vara kristen? dem frågorna orkade jag inte med så länge så jag nöjde mig aatt läsa en artikel. Väl hemmastad igen med gröna mjukisbyxor, vit stor t-shirt, te och lussebulle i handen satt jag mig i soffan och läste ett antal kapitel i Harry Potter - de vises sten. galet vad mycket man glömmer på så kort tid. efter en middag med kykling bar det av till prästis för att spela Cracassone och UNO. underbart roligt - fast det bara var jag jonas och christian. och annica på ett litet hörn. =) efter det var det dags och åka till lillasyster (cis) för att ha kittelkrig i soffan, äta sprits, sjunga falskt och dansa fult.

---

efter solsken kommer regn! hoppas det dröjer ett tag.
 over and out

framtiden verkar ljusare efter lite prat med min moder.
allt löser sig till slut. lita på att tron bär.
har alltid broby som ett alternativ.
dem har det så fint
att man önskar man kunde...

...leva där.

leva genom att hjälpa. MUMS.
(och att kranas såklart)


en missad kram
en missad kärleksförklaring.
inte bra.
överlever.
men - ....
..inte bra.

Följ min blogg med bloglovin

spring... spring spring.
de gröna ljusen visar vägen.
vart du ska springa?
ingen aning. borde jag veta det?

spring vart du vill. kenya? inte? jobbigt.
livet? okej. livet blir det då.

springa till livet bortom världsaltet.
springa tillbaka till livet som fanns när illusionerna rådde över dina sinnen.

frihet, liv och människor är ämnen som regelbundet kommer upp här. tre ämnen jag brinner för och har mycket att prata om. friheten vi behöver, livet vi har och människorna vi älskar. liv har jag, människor har jag. men frihet? på sätt och vis har jag det. många skulle nog sätta sig emot mig och säga att "du har ju visst frihet, du valde ju att gå gymnasiet". Men att kunna göra val och inte bara ha en väg att välja är inte frihet. Det kan lika gärna vara att man blir bunden av för mycket val. (kom precis på att beslutångest är ett till ämnesom det spekuleras hett kring här).  Man fastnar mellan flera val och står där utan att göra något av dem. är det det som kallas frihet?
Jag gjorde ett val (för en gång skull) att gå gymnasiet. Estet-Musik. Tror folket att det betyder att jag vill ha 3-4 läxor till varje dag och inte ha ett liv på helgerna för att man tänker att "jag bordegöra något annat vettigt". Men skolan är inte vettig. Kan man inte pränta in det i sin oändliga hjärna. Saker som gör ens liv värt att leva är inte skillnaden mellan om man får ett VG eller ett MVG på ett prov. Saker som gör livet värt att leva är de stunderna då man känner sig fri! stunderna man känner att folk älskar en. På sätt hänger allt ihop. "I livets stora cirkel" (Vilken film?)

dröm fint när ni sover och dröm härligt när ni vaknar. Drömmar är livet i förskönande färger.

livet.

livet är en stor majoritet. man lever efter vad majoriteten av samhället anser är rätt.
man ska vara lýcklig, man ska ha uppnått alla stegen i trappan. inte en enda dag får du vara nere eller borta från världen för då är du emotionell. inte en dag får man vara lite för uppåt eller på bra humör för då är man fjortis.
hata landet sverige som alltid ska vara så sjukligt "lagom".   

lev livet lagom.
hata.

jag vet att "hata" är ett ord som man inte ska använda så flyktigt men jag kan inte låta blir här. det är så hemskt när man inte får leva sitt liv med de humörsvängningar man har utan måste gömma dern  bakom en utsmyckad mask från Italien.
det får vara slut med det. låt oss visa  de känslor vi känner och gör revolution mot ordet "lagom".

snart dags för ett nytt val. studentmössor ska provas nästa vecka och det får en att känna att livet snart börjar. ett nytt liv kommer. men samtidigt så lämnar jag ett gammalt. jag trivs med min situation - mer eller mindre. kommer sakna människorna jag börjar lära känna på riktgit nu. inte förrän nu slår det mig. vi kommer inte ses. flytta ifrån varandra. hålla kontakten? jag vet inte.

livet jag längtat efter. livet efter 12 år av stress. påbörjas. undra hur överväldigad man blir av att prova studentmössor. just känner jag att jag kommer gråta en liten tår.
en tår för människor, en tår för att äntligen hitta en skola där jag trivs - mer eller mindre.

sedan kommer valet? sabbatsår? plugga vidare? Lund eller göteborg? klassiskt eller blues? eller något helt annat?
café? bibelskola?
det ultiamata valet.
det är svårt. inte roligt komplicerat svårt. utan svårt - på riktigt.