> leave with a rush or get crushed
idag har jag haft av de underbaraste eftermiddagarna i mitt liv. jag har fortfarande inte kunnat fatta vad det är jag har gjort. jag sitter och är sorgsen samtidigt som jag inte varit så här glad på länge.
för er som har missat det här, så var det anna ternheim konsert idag.
där stod vi på nöjesmagasinet, hela kören, och väntade på att hon skulle komma ut fån det vita skynket och prata med oss. jag var så spänd, så glad, så nervös. jag måste ha framstått som en riktig tönt, men just då brydde jag mig inte.
och där kom hon. precis som en vanlig människa. man skulle kunnat gå fram och petat henne på armen. hon var helt plötsligt...verklig.
och så vacker hon är. lång, färgat blont hår med mörkbruna ögonbryn, och ögon djupa som brunnar. åh vad man önskar man va henne.
osminkad, med sitt hår åt alla håll, doctor martins kängor och stor stickad tröja stod hon plötsligt framför oss med gitarren och spelade medans vi sjöng Summer Rain för henne. helt otroligt vilket ögonblick det var för mig.
halv sju stod jag nellie och caroline utanför magasnet för att slöppas in först. några minuter över sju rusade vi in och jag och nellie fick de bästa platserna. längst fram, precis i mitten. perfekt! där satt vi hur länge som helst och bara väntade. jag var flummig och rastlös och kunde knappt bärga mig tills hon skulle komma upp på scenen bara ett par meter framför mig. och plötsligt kom hon. lika snygg som vanligt och med hennes gudomliga röst fyllde hela rummet.
i ett chockartat tillstånd satt jag på stolen med knäna uppdragna och upptäckte efter ett tag att min mun hade varit öppen i flera minuter.
många låtar från den nya skivan i början. även om jag inte riktigt kunde låtarna satt jag och log igenom dem och gungade med hela kroppen. sedan var det dags för några gamla. I say No, little lies, shoreline, girl laying down. Under shoreline och girl laying down (sista min favoritlåt) satt jag och grät som en nyfödd bäbis. texterna träffar rätt i hjärtat rösten skär igenom huden. jag bara sitter helt stil med tårarna rullande ner för mina kinder.
efter ett tag var det dags för oss att gå upp och göra vår grej. Anna, jag har nästan rätten att kalla henne så nu, kallade upp oss och vi sjöng summer rain. jag vet inte riktigt hur det gick men hon sa i alla fall att det gick riktigt bra.
sista låten - My Secret - (en anna älsklingslåt) och återigen sitter jag där med min gula ros och gråter. jag visste inte hur vart jag skulle ta vägen. där sitter jag. har precis hört världens bästa konsert, körat till min allra största idol och känslorna bara flödar, glädje över möjligheten och sorgen över att nu är det snart slut.
men så är det. även de bästa stunderna försvinner efter ett tag, och kvar är bara känslorna.
så det är där jag är nu. tittar på min signade poster och har bara mina känslor kvar att tänka över.
hoppas er torsdag kan mäta sig med min. bästa torsdag i livet.
over and out.
för er som har missat det här, så var det anna ternheim konsert idag.
där stod vi på nöjesmagasinet, hela kören, och väntade på att hon skulle komma ut fån det vita skynket och prata med oss. jag var så spänd, så glad, så nervös. jag måste ha framstått som en riktig tönt, men just då brydde jag mig inte.
och där kom hon. precis som en vanlig människa. man skulle kunnat gå fram och petat henne på armen. hon var helt plötsligt...verklig.
och så vacker hon är. lång, färgat blont hår med mörkbruna ögonbryn, och ögon djupa som brunnar. åh vad man önskar man va henne.
osminkad, med sitt hår åt alla håll, doctor martins kängor och stor stickad tröja stod hon plötsligt framför oss med gitarren och spelade medans vi sjöng Summer Rain för henne. helt otroligt vilket ögonblick det var för mig.
halv sju stod jag nellie och caroline utanför magasnet för att slöppas in först. några minuter över sju rusade vi in och jag och nellie fick de bästa platserna. längst fram, precis i mitten. perfekt! där satt vi hur länge som helst och bara väntade. jag var flummig och rastlös och kunde knappt bärga mig tills hon skulle komma upp på scenen bara ett par meter framför mig. och plötsligt kom hon. lika snygg som vanligt och med hennes gudomliga röst fyllde hela rummet.
i ett chockartat tillstånd satt jag på stolen med knäna uppdragna och upptäckte efter ett tag att min mun hade varit öppen i flera minuter.
många låtar från den nya skivan i början. även om jag inte riktigt kunde låtarna satt jag och log igenom dem och gungade med hela kroppen. sedan var det dags för några gamla. I say No, little lies, shoreline, girl laying down. Under shoreline och girl laying down (sista min favoritlåt) satt jag och grät som en nyfödd bäbis. texterna träffar rätt i hjärtat rösten skär igenom huden. jag bara sitter helt stil med tårarna rullande ner för mina kinder.
efter ett tag var det dags för oss att gå upp och göra vår grej. Anna, jag har nästan rätten att kalla henne så nu, kallade upp oss och vi sjöng summer rain. jag vet inte riktigt hur det gick men hon sa i alla fall att det gick riktigt bra.
sista låten - My Secret - (en anna älsklingslåt) och återigen sitter jag där med min gula ros och gråter. jag visste inte hur vart jag skulle ta vägen. där sitter jag. har precis hört världens bästa konsert, körat till min allra största idol och känslorna bara flödar, glädje över möjligheten och sorgen över att nu är det snart slut.
men så är det. även de bästa stunderna försvinner efter ett tag, och kvar är bara känslorna.
så det är där jag är nu. tittar på min signade poster och har bara mina känslor kvar att tänka över.
hoppas er torsdag kan mäta sig med min. bästa torsdag i livet.
over and out.
> why is there silver in the pancake drawer?
sitter och dricker rabarbergrädde te och tittar upp från skärmen bara för att gapskratta åt scrubs!
(pratar just nu med 4 pers på msn så det blinkar hela tiden gult på min dator.)
det var länge sedan jag hade det så slappt med någon som igår. jag åkte in till oskars lägenhet för att hänga där i ett antal timmar. drack te, tittade på matrix, gjorde micro-kladdkaka, jag lovar det fungerar verkligen. vi somnade i soffan i vad jag trodde var tio minuter men blev till 45!! vi diskuterade, samtalde om minnen. med ett ord så satt vi samma soffa hela dagen.
men det var skönt att faktiskt slippa göra så mycket. verkligen bara hänga.
att blicka tillbaka på minnen från när man var liten får en att tänka på hur enkelt livet var då. man var kunde göra allt man könde för. skrämma grannarna från trädet, smyga ut med trehjulingen till folkhögskolan och skrapa upp hela hakan. få luggen klippt av sin bästis.
det var tider det, då man inte behövde bry sig om skolan, inte var stressad, ens största intresse var att bli bäst på att gunga högst.
nu är det snarare stress, och press, det enda man bryr sig om är att få någorlunda bra betyg och se någorlunda bra ut.
man borde blir som ett barn igen. leva livet lite enklare och kan inte försöka leta efter meningen med livet lika mycket.
idag var det balklännings-köpnings-dax. det var kul. provade en aaaaaaaaassnygg klänning som hade en jätte stor tyllskjol. den var verkligen assnygg och jag bestämde att jag skulle ha den när jag gifte mig eftersom den var lite för sotr för att kunna ha på studentbalen. jag valde istället en väldigt enkel svart med ett tjockt mörkgrönt band i midjan, med släp.
sedan blev det att hinna vara hemma i 20 minuter innan jag var tvungen att ta bussen till staden igen för att öva för Ternheim-konserten som ska vara på magasinet i morgon.
jag har inte haft inspirationen att skriva så mycket texter på sistone. det är lite sorgligt eftersom jag verkligen älskar att skriva. så jag får försöka få fram inspirationen igen - på något sätt. så det är väll bara att sätta mig ner och skriva lite.
rovfåglar sliter i människors hjärtan.
river och sliter tills bara såren finns kvar.
vill du dela världen med mig?
frågar dem.
som om försöka slipa vänskap
mellan rivsår och klor.
(pratar just nu med 4 pers på msn så det blinkar hela tiden gult på min dator.)
det var länge sedan jag hade det så slappt med någon som igår. jag åkte in till oskars lägenhet för att hänga där i ett antal timmar. drack te, tittade på matrix, gjorde micro-kladdkaka, jag lovar det fungerar verkligen. vi somnade i soffan i vad jag trodde var tio minuter men blev till 45!! vi diskuterade, samtalde om minnen. med ett ord så satt vi samma soffa hela dagen.
men det var skönt att faktiskt slippa göra så mycket. verkligen bara hänga.
att blicka tillbaka på minnen från när man var liten får en att tänka på hur enkelt livet var då. man var kunde göra allt man könde för. skrämma grannarna från trädet, smyga ut med trehjulingen till folkhögskolan och skrapa upp hela hakan. få luggen klippt av sin bästis.
det var tider det, då man inte behövde bry sig om skolan, inte var stressad, ens största intresse var att bli bäst på att gunga högst.
nu är det snarare stress, och press, det enda man bryr sig om är att få någorlunda bra betyg och se någorlunda bra ut.
man borde blir som ett barn igen. leva livet lite enklare och kan inte försöka leta efter meningen med livet lika mycket.
idag var det balklännings-köpnings-dax. det var kul. provade en aaaaaaaaassnygg klänning som hade en jätte stor tyllskjol. den var verkligen assnygg och jag bestämde att jag skulle ha den när jag gifte mig eftersom den var lite för sotr för att kunna ha på studentbalen. jag valde istället en väldigt enkel svart med ett tjockt mörkgrönt band i midjan, med släp.
sedan blev det att hinna vara hemma i 20 minuter innan jag var tvungen att ta bussen till staden igen för att öva för Ternheim-konserten som ska vara på magasinet i morgon.
jag har inte haft inspirationen att skriva så mycket texter på sistone. det är lite sorgligt eftersom jag verkligen älskar att skriva. så jag får försöka få fram inspirationen igen - på något sätt. så det är väll bara att sätta mig ner och skriva lite.
rovfåglar sliter i människors hjärtan.
river och sliter tills bara såren finns kvar.
vill du dela världen med mig?
frågar dem.
som om försöka slipa vänskap
mellan rivsår och klor.
> en vecka i räcerfart
nu var det verkligen aslänge sedan jag uppdaterde min lilla blogg. men det här är den första tiden jag faktiskt kunnat göra det på hela veckan. men hoppas ni kunnat hålla er. XD
veckan har varit den stressigaste och jobbigaste veckan i hela mitt liv. blandat med skratt och gråt.
lördag förra veckan var det bara till att ta sig till kristianstad för att repa till kärlekskonserten i 4 timmar.
På söndagen var det bara samma visa en gång till. så 6-7 sju timmar gick åt det varje dag. bussarna tar ju en timme med så jag var mörbultad och stressfylld med läxor när jag kom hem. kände att livet var känslomässigt pensionssparande. och kroppen bara fortsatte gå utan att tänka.
Måndagen var det förspelning med Anton och Emma i lilla salen. så där repade vi först sedan var det dags. jag och emma tyckte inte alls det var bra och alla tre var assura på gubben som sa till oss att sluta.
Han bara kom fram till oss och sa "det är bra nu" vi fick inte säga något alls om låtarna eller om oss själva utan han körde av oss scenen och där var vi förbluffade och smått sura. Efter det gick vi till Antons och Henriks vernisage till deras fotoutställning som dem har på yllan. otroligt fina bilder verkligen. Jag var ju då med på en av Antons bilder då, så jag är ju en riktig kändis då., till och med folk som velat köpa dem.. (det är dock emma men ändå).
det får bli lite kortfattat idag eftersom dem är så mycket jag har gjort denna vecka och så lite tid att skriva det på.
På tisdags eftermiddagen satt jag och Emma Larsson och redigerade vår c4- film i ett antal timmar. det var både roligt och jobbigt. Allt som överhuvudtaget kunde gå fel gick fel. Vi hade laddat in 45 minuter av filmer i datorn också stängs datorn av! så kul alltså.. men det gick ändå ganska bra. vi hann klippa ihop ett utkast som vi kunde visa till vår handledare.
Sedan blir det onsdag. Jag och emma larsson förökte föra över c4-filmen på en skiva. detta gick inte alls bra och vi fick ge upp efter ett tag. Det var också dags att repa till Anna Ternheim konserten - låten är bra, Summer rain, men det gick väl sådär och det var inte riktigt sig likt när emma inte var med och skrattade med mig. Jag satt där och höll inne några skratt eftersom jag inte riktigt hade någon att dela dem med. det var en ganska tråkig film.
Efter det kommer torsdag, var den dagen som jag skulle haft min enda lediga eftermiddag. men så blev det inte när min svenskalärare sa att vi var tvungna att lämna in vår skräck uppsats den veckan för att överhuvudtaget få ett betyg i svenska B. jag blev förtvivlad och min bägare flödade över. bokstavilgt talat. den dagen sög.
Så där satt jag hemma torsdag eftermiddagen och skrev en verkligen sugig uppsats om skräckens historia. skulle blivit verkligt förvånad om jag fick ett G på den.
Fredag eftermiddag repade vi igen. På konsert huset denna gången, till kärlekskonserten. Jag kunde knappt en enda av mina stämmor eftersom jag var helt slut i hela kroppen. jag ville bara hem. men efter repet så åkte jag till UG i broby och var där i ett antal timmar. Jag lämnade broby 01.15 för att direkt somna i min efterlängtade säng.
Lördag - All hjärtans/hatars dag. Äntligen skulle kärlekskonserten bli avklarad. Träffades först tre timmar innan för genrepet sedan satt jag där på en barstol med min 80-tals frisyr och klarade alla stämmor, som var helt mirakulöst eftersom jag inte kunde en enda dagen innan. Men det gick riktigt bra - fick mycket positiv respons från alla håll senare.
Efter roddningen tillbaka till skolan var avklarad gick en del av oss till O'learys. Najs som tusan var det. verkligen - jag hade askul. Där träffade jag jossan för (nästan) första gången och han är verkligen underbar, detta måste sägas. Efter att ha suttit där ett tag gick jag, Anton, Emma och Jossan till hässlebaren, där var inte precis livat så vi bestämde oss för att gå tillbaka. Men väl tillbaka upptäckte vi att det var inträde för att komma in. Så vi sket i det. men där inne var min värmetröja och vad jag vet så ligger den väl där än. Vi drog till Taste och satte oss där och pratade istället. Där träffade vi calle. en trevlig prick. och johan kom efter ett tag. sedan var det dags att åka hem 00.45. helt slut var jag och såg fram emot en bussresa hem.
Och nu är vi äntligen framme till idag - söndag. hade satt klockan på 10 för att jag tänkte att jag skulle till kyrkan. Men efter att varit vaken i fem minuter, rest mig upp och tittat mig i spegeln och upptäckt att jag såg ut som om jag inte sovit på fem dygn gick jag och lade mig igen för att vakna ett antal timmar senare av att hela mitt huvud skakade. Jag hade mobilen under kudden och glömt att stänga av den. Ett sms som löd "vill du hänga med och åka skridskor his thuressons?" sågs av mina nyvakna ögon. Så det gjorde jag. Enriktigt härlig dag blev det tillslut. härligt väder för skridskoåkning och varmchokladdrikande. jag tyckte till och med att jag var ganska bra med tanke på att jag inte pkt sedan i sexan. Stannade kvar hos thuressons ett tag och åt pannkakor och spelade spel.
En otroligt bra helg efter en otroligt jobbig vecka.
over and out
veckan har varit den stressigaste och jobbigaste veckan i hela mitt liv. blandat med skratt och gråt.
lördag förra veckan var det bara till att ta sig till kristianstad för att repa till kärlekskonserten i 4 timmar.
På söndagen var det bara samma visa en gång till. så 6-7 sju timmar gick åt det varje dag. bussarna tar ju en timme med så jag var mörbultad och stressfylld med läxor när jag kom hem. kände att livet var känslomässigt pensionssparande. och kroppen bara fortsatte gå utan att tänka.
Måndagen var det förspelning med Anton och Emma i lilla salen. så där repade vi först sedan var det dags. jag och emma tyckte inte alls det var bra och alla tre var assura på gubben som sa till oss att sluta.
Han bara kom fram till oss och sa "det är bra nu" vi fick inte säga något alls om låtarna eller om oss själva utan han körde av oss scenen och där var vi förbluffade och smått sura. Efter det gick vi till Antons och Henriks vernisage till deras fotoutställning som dem har på yllan. otroligt fina bilder verkligen. Jag var ju då med på en av Antons bilder då, så jag är ju en riktig kändis då., till och med folk som velat köpa dem.. (det är dock emma men ändå).
det får bli lite kortfattat idag eftersom dem är så mycket jag har gjort denna vecka och så lite tid att skriva det på.
På tisdags eftermiddagen satt jag och Emma Larsson och redigerade vår c4- film i ett antal timmar. det var både roligt och jobbigt. Allt som överhuvudtaget kunde gå fel gick fel. Vi hade laddat in 45 minuter av filmer i datorn också stängs datorn av! så kul alltså.. men det gick ändå ganska bra. vi hann klippa ihop ett utkast som vi kunde visa till vår handledare.
Sedan blir det onsdag. Jag och emma larsson förökte föra över c4-filmen på en skiva. detta gick inte alls bra och vi fick ge upp efter ett tag. Det var också dags att repa till Anna Ternheim konserten - låten är bra, Summer rain, men det gick väl sådär och det var inte riktigt sig likt när emma inte var med och skrattade med mig. Jag satt där och höll inne några skratt eftersom jag inte riktigt hade någon att dela dem med. det var en ganska tråkig film.
Efter det kommer torsdag, var den dagen som jag skulle haft min enda lediga eftermiddag. men så blev det inte när min svenskalärare sa att vi var tvungna att lämna in vår skräck uppsats den veckan för att överhuvudtaget få ett betyg i svenska B. jag blev förtvivlad och min bägare flödade över. bokstavilgt talat. den dagen sög.
Så där satt jag hemma torsdag eftermiddagen och skrev en verkligen sugig uppsats om skräckens historia. skulle blivit verkligt förvånad om jag fick ett G på den.
Fredag eftermiddag repade vi igen. På konsert huset denna gången, till kärlekskonserten. Jag kunde knappt en enda av mina stämmor eftersom jag var helt slut i hela kroppen. jag ville bara hem. men efter repet så åkte jag till UG i broby och var där i ett antal timmar. Jag lämnade broby 01.15 för att direkt somna i min efterlängtade säng.
Lördag - All hjärtans/hatars dag. Äntligen skulle kärlekskonserten bli avklarad. Träffades först tre timmar innan för genrepet sedan satt jag där på en barstol med min 80-tals frisyr och klarade alla stämmor, som var helt mirakulöst eftersom jag inte kunde en enda dagen innan. Men det gick riktigt bra - fick mycket positiv respons från alla håll senare.
Efter roddningen tillbaka till skolan var avklarad gick en del av oss till O'learys. Najs som tusan var det. verkligen - jag hade askul. Där träffade jag jossan för (nästan) första gången och han är verkligen underbar, detta måste sägas. Efter att ha suttit där ett tag gick jag, Anton, Emma och Jossan till hässlebaren, där var inte precis livat så vi bestämde oss för att gå tillbaka. Men väl tillbaka upptäckte vi att det var inträde för att komma in. Så vi sket i det. men där inne var min värmetröja och vad jag vet så ligger den väl där än. Vi drog till Taste och satte oss där och pratade istället. Där träffade vi calle. en trevlig prick. och johan kom efter ett tag. sedan var det dags att åka hem 00.45. helt slut var jag och såg fram emot en bussresa hem.
Och nu är vi äntligen framme till idag - söndag. hade satt klockan på 10 för att jag tänkte att jag skulle till kyrkan. Men efter att varit vaken i fem minuter, rest mig upp och tittat mig i spegeln och upptäckt att jag såg ut som om jag inte sovit på fem dygn gick jag och lade mig igen för att vakna ett antal timmar senare av att hela mitt huvud skakade. Jag hade mobilen under kudden och glömt att stänga av den. Ett sms som löd "vill du hänga med och åka skridskor his thuressons?" sågs av mina nyvakna ögon. Så det gjorde jag. Enriktigt härlig dag blev det tillslut. härligt väder för skridskoåkning och varmchokladdrikande. jag tyckte till och med att jag var ganska bra med tanke på att jag inte pkt sedan i sexan. Stannade kvar hos thuressons ett tag och åt pannkakor och spelade spel.
En otroligt bra helg efter en otroligt jobbig vecka.
over and out
> en sen kväll med anna... eller?
klockan är nu sent på natten och jag har glömt att berätta den händelse som är en av de bästa jag varit med om. eller snarare kommer att vara med om. I onsdags fick jag reda på att vår gospelkör ska köra till Anna Ternheim på hennes konsert den 19 februari i Kristianstad. Jag längtar som tusan. Jag har verkligen älskat hennes musik i ett antal år nu och har på ett eller annat sätt aldrig kunnat se henne live. och första ggn jag kommer göra det står jag bakom henne och körar. så fort jag känner mig en aning nedstämd tänker jag på det ch ett leende kommer åter på mina läppar.
Anna Ternheim
en vecka, ca, har gått sedan sist och inte mycket har hänt. I morgon blir det att repa till kärlekskonserten den 14 feb. detta är också händelsen som präglar större delen av min söndag. vilket är ett antal jobbigt för at jag missar kyrkan (kanske inte låter så jobbigt men,,), och om jag missar den förstörs hela min veckorytm. detta ovanpå en fullpackad helg kommer antagligen att leda till en tröttsam vecka. både för mig och personerna i min närhet. så det är bäst att jag ber om ursäkt redan nu.
som en himmel utan stjärnor är jag utan dig.
tom och mörk.
solens strålar lever.
men bara när du är med mig.
när jag avisar dig
står du fortfarande osynligt vid min sida.
då saknar jag dig
och kommer alltit tillbaka
för ett liv utan dig
är som blomman utan blad.
naket.
det enda jag vill säga
är jag älskar dig.
Anna Ternheim
en vecka, ca, har gått sedan sist och inte mycket har hänt. I morgon blir det att repa till kärlekskonserten den 14 feb. detta är också händelsen som präglar större delen av min söndag. vilket är ett antal jobbigt för at jag missar kyrkan (kanske inte låter så jobbigt men,,), och om jag missar den förstörs hela min veckorytm. detta ovanpå en fullpackad helg kommer antagligen att leda till en tröttsam vecka. både för mig och personerna i min närhet. så det är bäst att jag ber om ursäkt redan nu.
som en himmel utan stjärnor är jag utan dig.
tom och mörk.
solens strålar lever.
men bara när du är med mig.
när jag avisar dig
står du fortfarande osynligt vid min sida.
då saknar jag dig
och kommer alltit tillbaka
för ett liv utan dig
är som blomman utan blad.
naket.
det enda jag vill säga
är jag älskar dig.
>That was the weekend, baby.
helgen var röjig. eller rättare sagt lördagen var.
det började med att Emma, Anton och jag skulle spela på ett bröllop i fjälkinge. Jag gick genom blåsten från Hanaskogs busshållsplats upp till Emma, vilket förövrigt förstör allt man gjort med håret. Där paketerade jag Emma Larssons present och sedan gav vi oss av. Efter att ha hämtat anton bar det väg till fjälkinge där vi var två timmar innan allt skulle börja eftersom Emma är en sådan otrolig tidspessimist. Men denna ggn var det allt för väl att vi var där. Vi var tvungna att fixa mikrofonerna så att dem skulle låta rätt. Se till så att gittaren hördes över sången och spela igenom två ggr. Och det var precis att vi hann.
Emma och Anton försvann för att gå på toa och där satt jag ensam i en kyrka med gästerna drällande in. Någon kom fram till mig och frågade -: "skulle inte ni spela lite nu?" med en smått irriterad stämma. Och jag tänkte för mig själv att shit var the häck är Anton någonstans!! Men han kom och han spela en bra stund innan alla var på plats. pust.
Det hela drog igång med bröllopsmarchen från en midsommarnattsdröm och jag kunde inte sluta le. Jane kom in i kyrkan underbart vacker och jag vände mig direkt för att se på Henrik, brudgummen. Han bara stod där helt vanligt, fast med världens största leende att jag nästan skullle kunnat räkna hans tänder. Helt otroligt. Hon går sakta genom kyrkan som bara var upplyst av levande ljus längst gången och i taket medan orgeln spelar (vi behöver kanske inte riktigt berätta att vi hade lampor på stativen). Sedan var det vi. Allt gick bra, jag tappade nästan en textrad en gång och kände hur hjärtat började slå dubbelt så fort. Men det gick ändå bra. Vi ringade in vigselakten och spela utgångsmusiken. Och hjälp vilken beröm. otroligt. När alla hade gått ut stod vi kvar ett tag för att inte störa dem och drä träffade vi Sture. Ägaren av sturebröd han gav oss mycket beröm och vi blev glada. Vad annat kan man bli.
Efter detta var vi trötta som få. Men emma och jag visste vilken kväll vi hade framför oss. Vi släppte av Anton och åkte för att äta. Där proppade vi i oss maten och kom sedan med det dumma förslaget att ta en glass också. Vad mätt jag var!
Vi åkte till sölvesborg där vi skulle fira Emma Larssons 20-årsdag. Vi kom ca en halvtimme sent och vägen dit var hysteriskt. Som jag skrattade. Vi körde halvt vilse. Elin ringde och sa att hon var vilse. Det första jag hörde henne när jag svarade var.
"OH MY GOD! SHIT! VAD SKA JAG GÖRA!? JAG MÅSTE VÄNDA! OH MY GOD! Pernilla vänta jag måste gå!"
Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö för precis samtidigt skrek emma mig i andra örat att hon var vilse och inte riktigt visste vart hon skulle. Sedan ringde Emma L för att se var vi var någonstans och då hade vi kommit på rätt väg igen och samtidigt rinde Elin igen och jag blev helt vad dka jag göra! så jag satt där med en telefon i varje öra och försökte få fram några ord mellan skrattanallen.
Men tillsist kom vi fram och vilken kväll det blev. Från att inte vara taggad alls till att en underbar tid! Denna helgen kommer minnas. Övergod mat verkligen (som jag och emma i för sig inte fick ner mycket av - man kände sig som om man var i första månaden av graviditeten hela kvällen). Satt och skrattade och pratade om seriösa och oseriösa ämnen och i slutet blev det tjejsnack med en del manliga inslag. Glad att jag kom Emma. Otroligt glad.
Söndagen var inte alls lika bra. Först efter att ha somnat vid 3 halv 4 skulle man upp igen vi halv 10. Sedan blev det halvbra spel i kyrkan och resten av dagen var jag bara off. Stt och tittade på One tree hill hela dagen och orkade inte vara med människor överhividtaget. Kunde inte ens gå ner från mitt rum utan att störa mig på någon så jag valde att tacka nej till en spelkväll eftersom jag inte alls skulle vara ett gott sällskap. Även om jag nu i efterhand verkligen skullle vilja gå.
Men helgen har verkligen varti värd att leva. Tack alla som gjorde den så värdefull.
Over and out.
det började med att Emma, Anton och jag skulle spela på ett bröllop i fjälkinge. Jag gick genom blåsten från Hanaskogs busshållsplats upp till Emma, vilket förövrigt förstör allt man gjort med håret. Där paketerade jag Emma Larssons present och sedan gav vi oss av. Efter att ha hämtat anton bar det väg till fjälkinge där vi var två timmar innan allt skulle börja eftersom Emma är en sådan otrolig tidspessimist. Men denna ggn var det allt för väl att vi var där. Vi var tvungna att fixa mikrofonerna så att dem skulle låta rätt. Se till så att gittaren hördes över sången och spela igenom två ggr. Och det var precis att vi hann.
Emma och Anton försvann för att gå på toa och där satt jag ensam i en kyrka med gästerna drällande in. Någon kom fram till mig och frågade -: "skulle inte ni spela lite nu?" med en smått irriterad stämma. Och jag tänkte för mig själv att shit var the häck är Anton någonstans!! Men han kom och han spela en bra stund innan alla var på plats. pust.
Det hela drog igång med bröllopsmarchen från en midsommarnattsdröm och jag kunde inte sluta le. Jane kom in i kyrkan underbart vacker och jag vände mig direkt för att se på Henrik, brudgummen. Han bara stod där helt vanligt, fast med världens största leende att jag nästan skullle kunnat räkna hans tänder. Helt otroligt. Hon går sakta genom kyrkan som bara var upplyst av levande ljus längst gången och i taket medan orgeln spelar (vi behöver kanske inte riktigt berätta att vi hade lampor på stativen). Sedan var det vi. Allt gick bra, jag tappade nästan en textrad en gång och kände hur hjärtat började slå dubbelt så fort. Men det gick ändå bra. Vi ringade in vigselakten och spela utgångsmusiken. Och hjälp vilken beröm. otroligt. När alla hade gått ut stod vi kvar ett tag för att inte störa dem och drä träffade vi Sture. Ägaren av sturebröd han gav oss mycket beröm och vi blev glada. Vad annat kan man bli.
Efter detta var vi trötta som få. Men emma och jag visste vilken kväll vi hade framför oss. Vi släppte av Anton och åkte för att äta. Där proppade vi i oss maten och kom sedan med det dumma förslaget att ta en glass också. Vad mätt jag var!
Vi åkte till sölvesborg där vi skulle fira Emma Larssons 20-årsdag. Vi kom ca en halvtimme sent och vägen dit var hysteriskt. Som jag skrattade. Vi körde halvt vilse. Elin ringde och sa att hon var vilse. Det första jag hörde henne när jag svarade var.
"OH MY GOD! SHIT! VAD SKA JAG GÖRA!? JAG MÅSTE VÄNDA! OH MY GOD! Pernilla vänta jag måste gå!"
Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö för precis samtidigt skrek emma mig i andra örat att hon var vilse och inte riktigt visste vart hon skulle. Sedan ringde Emma L för att se var vi var någonstans och då hade vi kommit på rätt väg igen och samtidigt rinde Elin igen och jag blev helt vad dka jag göra! så jag satt där med en telefon i varje öra och försökte få fram några ord mellan skrattanallen.
Men tillsist kom vi fram och vilken kväll det blev. Från att inte vara taggad alls till att en underbar tid! Denna helgen kommer minnas. Övergod mat verkligen (som jag och emma i för sig inte fick ner mycket av - man kände sig som om man var i första månaden av graviditeten hela kvällen). Satt och skrattade och pratade om seriösa och oseriösa ämnen och i slutet blev det tjejsnack med en del manliga inslag. Glad att jag kom Emma. Otroligt glad.
Söndagen var inte alls lika bra. Först efter att ha somnat vid 3 halv 4 skulle man upp igen vi halv 10. Sedan blev det halvbra spel i kyrkan och resten av dagen var jag bara off. Stt och tittade på One tree hill hela dagen och orkade inte vara med människor överhividtaget. Kunde inte ens gå ner från mitt rum utan att störa mig på någon så jag valde att tacka nej till en spelkväll eftersom jag inte alls skulle vara ett gott sällskap. Även om jag nu i efterhand verkligen skullle vilja gå.
Men helgen har verkligen varti värd att leva. Tack alla som gjorde den så värdefull.
Over and out.
