ÄLska ditt monster

tänk att det finns så mycket som kan få en att glömma nu.
få en att sluta tänka på att man ska leva sitt liv nu istället för att tänka att man ska leva sitt liv senare, eller levt sitt liv innan.
just nu är jag i en sådan period.
jag saknar människor så mycket att jag skulle göra så oerhört mycket för att få åka tillbaka till den tiden jag först träffade dem, och göra allt så mycket bättre.
jag längtar till tider då jag kommer träffa dem igen så att jag har en till chans att göra allting så bra.
jag skäms mycket för olika saker jag gjort mot er, olika saker jag tänkt om er eller tyckt om er.
och nu när ni är borta förstår jag hur mycket ni betyder. hur mycket jag behöver er. hur mycket jag älskar er!

det är konstigt att man kan sakna en människa så. att en kropp, en sådan obetydlig kropp, kan sakna en annan obetydlig kropp, så att dem kan vara obetydliga tillsammans och därför bli betydliga.
tänk att man kan sakna. längta. älska. hata. tänk vad mycket en kropp kan stå ut med.
sakna människor man aldrig träffat. längta efter tider som känns så långt borta.
känslor. känslor. känslor.
dem är allt svåra dem där känslorna. du vet, dem där känslorna som styr ens liv? dem känslorna som inte borde styra ens liv fast gör det ändå? känslorna som styr tron, vänskap, du vet.

det är konstigt hur en hjärna kan tänka, hur en kropp kan känna, hur en kram kan värka och samtidigt hela. hur allting kan bli så fullkomligt fel samtidigt som det kan bli så fullkomligt rätt.
livet är allt en bra konstig sak att tänka på.
bäst kanske det vore om man slutade tänka och känna efter för mycket och bara leva som livet bjuder.
undra hur jag skulle klarat mig dem här ensliga veckorna, innan längtan och saknad blir verklighet, då, utan funderingar, utan ord.