> sakna.längta

tänk att det finns så mycket som kan få en att glömma nu.
få en att sluta tänka på att man ska leva sitt liv nu istället för att tänka att man ska leva sitt liv senare, eller levt sitt liv innan.
just nu är jag i en sådan period.
jag saknar människor så mycket att jag skulle göra så oerhört mycket för att få åka tillbaka till den tiden jag först träffade dem, och göra allt så mycket bättre.
jag längtar till tider då jag kommer träffa dem igen så att jag har en till chans att göra allting bra.
jag skäms mycket för olika saker jag gjort mot er, olika saker jag tänkt om er eller tyckt om er.
och nu när ni är borta förstår jag hur mycket ni betyder. hur mycket jag behöver er. hur mycket jag älskar er!

det är konstigt att man kan sakna en människa så. att en kropp, en sådan obetydlig kropp, kan sakna en annan obetydlig kropp, så att dem kan vara obetydliga tillsammans och därför bli betydliga.
tänk att man kan sakna. längta. älska. hata. tänk vad mycket en kropp kan stå ut med.
sakna människor man aldrig träffat. längta efter tider som känns så långt borta.
känslor. känslor. känslor.
dem är allt svåra dem där känslorna. du vet, dem där känslorna som styr ens liv? dem känslorna som inte borde styra ens liv fast gör det ändå? känslorna som styr tron, vänskap, du vet.

det är konstigt hur en hjärna kan tänka, hur en kropp kan känna, hur en kram kan värka och samtidigt hela. hur allting kan bli så fullkomligt fel samtidigt som det kan bli så fullkomligt rätt.
livet är allt en bra konstig sak att tänka på.
bäst kanske det vore om man slutade tänka och känna efter för mycket och bara leva som livet bjuder.
undra hur jag skulle klarat mig dem här ensliga veckorna, innan längtan och saknad blir verklighet, då, utan funderingar, utan ord.  

> ..........

varför händer allt på en och samma dag! Ibland är det jobbigt att man inte svär. det finns inte tillräckligt hemska ord som förstärker ilska som inte är svärord! FACKFACKFACKFACKFACKFACKFACKFACKFACKFACKFACK!!!
man kan inte göra så! mena kan inte göra sådana personangrepp! jag hatar det! jag hatar det! jag vill att imorgon ska komma nu! slippa denna fruktanvärda dag! 19 maj! ska jag komma ihåg! orkar inte skriva något vettigt! BLÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

> kortfilmsmani

tim burton. mark osborne. vilka genier.
Vincent. More. genialiska.
vincent. mörk. bra. fin. underbar. helt enkelt - tim burton.
more. mörk. bra. fin. hemsk. underbar. fruktansvärd. - mark osborne

hur gör man sådant här. hur kommer man på sådana här idéer. jag vill också kunna något sånt här. jag vill kunna något. jag vill kunna något riktigt bra. det var som peter sa idag "vi som inte kan något får lära oss om dem som kan allt".
men jag strävar inte efter att kunna allt, det vill jag inte. jag vill kunna något, känna att det finns något i världen som jag kan riktigt bra. inte för att vara bättre än andra utan för att öka mitt självförtroende som sviktar mer och mer nuförtiden. men ska återerövras. det ska den. men just nu vill jag bara klaga lite. stå ut.
skolan går inte jätte bra. besviken på betygen jag får. besviken på mig själv för att ha fått dem betygen.
tron går inte jätte bra. besviken på Gud. besviken på mig som är besviken på Gud när jag ändå vet att det han gör är det bästa. känner att han glider bort. har aldrig riktigt kännt såhär innan. men jag ska kämpa på, det ska jag. ingenting ska komma emellan oss. för vi är best buds.
sången går inte så bra. besviken på hur jag sjunger. trött på mig själv för att jag aldrig blir nöjd med något jag gör.
ekonomin är väl som den brukar. icke existerande.
besviken på pianospelandet. övar inte alls så mycket som jag borde.
kort och gått. jag är lite besviken. men mest på mig själv tror jag.

Vincent


more

> beslutsfobin

varför gör man det. tänker så himla mycket. varför kan man inte bara bestämma sig och sen hålla sig vid det så att allting kan bli bra. jag hatar verkligen att göra val. Jag sitter här och vet inte alls vad jag ska välja. alldeles nyss var jag ju helt säker. Foto A, Historia B och Naturkunskap B. nu helt plötligt är det bara foto som är säkert. jag blir så galen på mig själv. varför ska just jag ha fått gåvan med världens största beslutsångest. Jag hatar det! helt seriöst så tror jag att det är det jag hatar mest hos mig själv. och nu är det inte bara att jag ogillar det lite grann utan jag verkligen hatar det. av hela mitt hjärta. jag vill inte att trean ska bli likadan som tvåan. tvåan har varit sjukt jobbig. inte så mycket plugg egentligen, men mycket press, stress och tråk. men jag måste ju ändå använda mitt huvud när jag gör mina val, och inte bara mitt hjärta.
jag tror inte ni kan förstå hur stor min ångest är just nu. jag tror inte ni förstår hur jobbigt jag har det. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig nu men jag måste få ut det här. det enda som finns i min gärna nu är val. ord som psykologi, historia, naturkunskap, foto, filmkunskap, rytmik, ABC m.m flimmrar förbi varje sekund. finns det något man kan göra åt det här! denna beslutsfobin är nog 10 ggr större än den mot harkrankar och mot när folk nuddar min hals och ni som känner mig vet att jag nästan börjar gråta bara jag ser en harkrank och att jag blir galen och slår sönder saker när folk försöker röra min hals. och att detta kan vara värre är något knappt jag själv förstår och jag vill verkligen inte ha det kvar. det borde finnas en kurs i att lära sig ta beslut. om någon kan så hjälp mig. jag vet inte vad jag ska ta mig till. just nu känner jag bara för att sova bort att val jag är tvungen att göra i livet, stora som små. fatta vilka problem jag kommer ha att välja namn om jag får barn någon gång, snälla hjälp!!

image15

> tandläkarnoja

tandläkarskräck är nog det värsta som finns. Det finns inte mycket i världen som slår min skräck mot tandläkarbesök. Men jag har mina anledningar.
Jag hade ingen aning om varför jag skulle åka dit men jag och mamma åkte plikttroget in till Kristianstad för att få lite koll på läget. När jag kom dit fick jag sitta på en stol i en 20 minuter innan tandläkaren kom. Jag var helt beredd på att det skulle vara den där specialisten som jag hela tiden får åka till ,eftersom jag och min framtand inte var ämnade för varandra, men det var det inte.  Sen ledde han in mig och mamma i ett helt nytt rum, inte det jag brukade va i. Allt var annorlunda, så skrämmande. Jag satt mig tandläkarstolen och dom tog lite kort och kollade lite allmänt. När jag hade suttit där ett tag sa han att vi var där för att dom skulle planera min operation. Snacka om att skräcken nu var uppe under ögonen och snart skulle den komma ut i tårar. Han sa att operation tand skulle äga rum redan i början av år 2009. Mitt hjärta bultade och jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka. Dom pratade med mamma ett tag och jag var helt oförmägen att prata, det ända svaret jag gav var en liten nick eller så skakade jag lite på huvudet. Sen, sen kom det värsta. Mamma frågade om jag skulle få narkos under ingreppet. Jag var helt säker på att jag skulle få det eftersom jag envsade mig till det förra operationen, men läkaren sa bara:
-Nej, nej, det behövs inte.
Då brast det, tårarna forsade ut och jag kunde inte stoppa dom. Jag grät, mamma grät för att jag grät. Mamma försökte förklara för dom att jag hade fått det på förra ingreppet och hur svårt jag har det med allt som har med tänder att göra. Det gjorde hon bra, men hon tog inte långt ifrån upp allt. Dom tittade på mamma och blve helt plösligt sådär äckligt övertrevliga som ni vet att läkare blir. Det var inte vad jag behövde, tårarna rann bara mer. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mina händer knöt sig om varandra så att knogarna blev helt vita. Men till slut sa dom att omjag verkligen inte skulle klara av tabletter, lugnande eller lustgas så skulle jag få bli nedsövd. Händerna lossnade lite. Jag har redan testat lustgas, det hjälpte inte ett skit. Det var ju ingenting som ämdrades, jag blev minsann inte lugnare, jag blev snarare mer stressad för att det inte funkade. 
Efter ett tag fick jag äntlgen gå därifrån till mitt vanilga liv. Tänk att ett misstag i femman kan orsaka problem i så många år.  


> tårar

Hur länge kan tårar rinna
hur länge kan kinder vara våta
Hur ofta kan hjärtan brista för någon annans skull

Det är inte för mig jag sörger. Utan för en vän. En vän jag aldrig skulle klara mig utan. Förlåt att jag svek dig, förlåt att jag brast på så viktig punkt. Jag vill bry mig fast jag vet du inte tycker att jag ska göra det. För jag älskar dig! Din vänskap betyder så mycket för mig! Snälla kom ihåg det! Om du mår dåligt mår jag dåligt, mina tårar rinner när dina rinner och ibland även när du inte gråter. Ikväll rinner tårarna och jag tror inte jag kan stoppa dom, för jag vet inte på vilket sätt jag ska få dig och må bra. Jag vill bara krama dig, en lång kram, en kram där vi kan gråta tillsammans. Förlåt, jag behöver dig här.

> livet kval, livets val

Ännu en söndag. Ett till samvetskval över att inte plugga så mycket som man borde. Hur mycket jag än pluggar i veckan känner jag ändå i slutet av veckan att kunde gjort mer. Att jag kunde kanske pressat mig lite til.
  Men är det egentligen värt det? Är det värt att plugga ihjäl sig för att sen få leva ett liv utan problem? Man kan aldrig få ett liv utan problem. Och jag skulle hellre ha ekonomiska problem än nått annat. Men varför får jag då dålig samvete? Varför mår jag så dåligt på söndagskvällarna över att allt kommer att gå skit!? Jo för att jag vill göra nått som jag tycker är rolilgt i framtiden. Och om jag inte har betyg till det går min dröm i spillror.
  Min dröm. Mina drömmar. Drömmen om bibelskola, bli själavårdare, bli lyckligt gift med söta barn och frid och fröjd. Drömmen om livet med sången som huvudintresse, skivbolag, konserter, inspelningar. Hur ska dom någonsin kunna hänga ihop? Det kommer dom aldrig. Det gäller att välja. Ett svårt val, och vad jag än väljer försvinner en del av mitt liv, en del av mig! Jag är bara 17 år! Hur ska jag kunn välja ett sånt val! 2 år kvar, sen är det meningen att jag ska veta vad jag ska göra med mitt liv!

> ?

Söndagkväll. Varför är alltid söndagskvällar så jobbiga? Skolan? Jo delvis kanske men det kan inte bara vara det. Så fort man pratar med någon på en söndagskväll så är det nått som har hänt, hänt för mycket eller hänt för lite. Man mår i alla fall inte världens bästa. Är det inte meningen att söndagar ska vara en vilodag? Men det kanske bara när man vilar som man hinner att tänka på hur jobbigt man har det. Då föredrar jag nog stress.
 
                                                                                                                                                                                     

RSS 2.0