ÄLska ditt monster

här sitter man, i femton lager mjukkläder, framför stolthet och fördom för kanske tolfte gången och tycker fortfarande att det är något av det underbaraste man sett. Efter ett läger med många intryck och tankar som susar ut och in ur öronen är det skönt att komma hem och uppleva något man aldrig blir besviken på. kan vara svårt att förstå men detta är (förutom bibeln) ett sätt flr mig att lära mig lite om livet. ju fler gånger man ser den desto mer förstår man den. även om det inte går att beskriva.

läger är ofta fyllda med både stolthet och fördomar. för att göra ett försök att föra över detta till vad jag upplevde under detta nyår.
   man kommer fram. möter männiksor man nästan glömt att man saknat. man upptäcker att man har levt i en koma som man brutalt väcks upp ur när man får den första kramen.
   vad dem har vuxit ändå. människorna som var ens konfirmander för 1 ½ år sedan har nu blivit ens vänner. en övergång jag inte tänkt på. ledarrollen försvinner mer och mer. (även om jag alltid kommer ta till den ibland för att få min vilja fram).
   jag har under detta lägret för första gången sett hur dem själva valt att välja en väg som vi hjälpt till att visa för dem.
Vägen till livet. och det gör mig så glad. Där sitter jag på kvällsmötet och känner att jag inte riktigt är på humör att skunga lovsång tills Guds ära också helt plötlsigt reser sig någon av mina konfisar/vänner sig upp och sträcker sina händer mot korstet och jag känner hur glädjen bara sprider sig i min kropp. mitt högra öga börjar fyllas med tårar (alltd det högra som börjar eftersom det är lite överkänsligt). All min besvikenhet, alla mina tvivel försvinner för en kväll och jag bara prisar Gud med hela mig.

sista natten. detta är också ett minne jag kommer ta med mig långt i livet. läggtiden klockan halv ett drogs över en del när jag och rebecka hittade en olåst miniaula där vi satt och pratade långt in på småtimmarna.
   samtalsämnen som från början var, nästan äckligt, seriösa som kvinnliga präster, homosexuelitet och hur svårt det är med människor övergick efter någon timme till våra vanliga fjortiga samtalsämnen som jag inte kan ha med någon annan. där sitter vi och kan åter igen prata om killar och snygga människor om svåra kärleksproblem som (nästan) aldrig förr. flera timmar satt vi där och fick bilder i huvudet som vi skrattade åt i flera minuter. till slut kom vi in på fi med knuff. ett system om hur långt man har kommit i relationer till andra människor.vi jämförde med människor på och utanför lägret och var halvt seriösa och halvt flummiga. a night to remember.  du är underbar min vän.

nya människor tycker jag som sagt är svårt. jag har till viss grad svårt att.. hmm.. hur ska jag säga det... att få folk att vilja lära känna mig. men när det väl händer, händer det i mitten va lägret och detta gör att man har så lite tid kvar att lära känna varandra. man skrappar lite på ytan innnan det är dags att återvända till sina hemtrakter och vara tillbaka på ruta ett (fia med knuff - och kanske till och med spärr?). jag tycker det är jobbigt. hur ska man lära känna varandra när man inte träffas sedan på ett halvår? men man får nöja sig med det man får.

nu är i alla fall detta nyår slut och man får göra allt för att året ska bli bra. Gott nytt 2009.

over and out.