ÄLska ditt monster

att vänta.
att längta.

att vänta....................................................................................................................................

undra hur länge man orkar. hur länge man kan vänta innan det känns som att man inte orkar längre. att man ger upp.
men är det inte oftast när man ger upp som någonting händer?
så har det alltid varit för mig.
jag har verkligen velat att någonting ska fungera. kan vara vad som helst. men när man inte orkar mer. när man helt gett upp prestationsångesten. det är då det händer.
så är det med mina arbeten. för några veckor sedan hade jag ca 14 arbeten att lämna in innan den 28 maj. Jag var så sjukt stressad, är jag i för sig fortfarande, och prestationsångesten flödade genom kroppen. jag kunde sitta framför ett word-dokument i flera timmar för att sedan upptäcka att jag bara hade skrivit 4 meningar. men nu har jag gett upp. visst att jag vill prestera bra, men jag blir inte längre besviken om jag får ett VG på en uppsats.
nu bara skriver jag. sitter ner framför datorn, med musik som John Mayer, Anna Ternheim och Bob Dylan, enkel lyssnad musik, ringande i öronen. och oj vad jag skriver. jag bara babblar. ingen aning om vad det är jag säger, eller om det ens passar in i kriterierna till uppgiften men oj vad det går.
och nu har jag ca 5 uppgifter kvar (om det inte är någon jag har glömt).

så ja väntan.
väntan till den 29 maj, då jag kan prioritera mina vänner igen!
då jag inte behöver planera en fika minst en vecka innan.
tiden då jag åter igen kan våga vara spontan. vilken längtan!

att vänta. att vänta på allt annat som händer i ens liv.
att livet går ut på att vänta så mycket.
nej nu ska jag leva!
inte sen!
leva nu!
nu!!