ÄLska ditt monster

våren är nu kommen. en solskyddsfaktor på 20 och UVA skydd skyddar mig från solens UVA strålar. vilket gör mig gladare över att solen är kommen. i för sig satt jag inne hela förmiddagen och skrev hemtenta. hem eftermiddagen var det en kvart i solstolen och en halvtimmes promenad i glimåkra, som är en av de finaste byarna på våren.
   jag har verkligen stiftat fred med min hemby. har till och med sökt gospel linjen här om jag inte kommer in någon annastans. och jag ser till och med fram emot det. galet. att jag för ett ½ halv år sedan ville här ifrån av hela mitt hjärta. man förändras, antar jag.



Jag tog på mig min tre år gamla jeans jacka. Jeans är ju otroligt mode nu så det ska nog gå bra igen. jag älskar den verkligen!



gick en runda på kyrkogården. så fridfullt.

jag mår bättre. mycket bättre än jag gjorde i förrgår. då mådde jag verkligen inte bra. stressen som började vid tårna för ett antal månader nådde då sin topp. jag låt och kved och beklagade mig över allt. inte bara läxor och stress. utan också pressen jag har från mig själv. undetryckta känslor som jag inte har haft tid att ta itu med kom fram.
ni vet sådana känslor. alla har dem. och nu uttalar jag dem. som en del av min reningsritual. (okej alla tankar kansk einte alla har, men många)
Jag tyckte att jag alltid såg fruktansvärt hemsk ut, har alltid velat ha en orginell men söt/fin stil, men aldrig riktigt klarat av det. jag är en medelmåtta på allt jag gör, jag vill va bäst på en sak, är jag inte.  Jag har rpessat mig själv så otroligt hårt (alla kanske inte tror mig och det är okej), pressat mig till gränsen. Det enda jag känner att jag verkligen är bra på är att undertrycka mina känslor och inte visa att jag mpr dåligt för någon (därför denna reningsritual).
Men vet ni vad? det är helt okej att känna så. När man väl gör det känns det som man inte är värd att leva. Men när man kommer förbi detupptäcker man att livet går vidare. Allt kommer inte så lätt. Om man vill bli bäst får man kämpa, även om det är tråkigt får jag kanske prioritera bort lite skönhet och kläder för viktigare saker i livet.

På kvällen var jag som sagt helt död och önskade mig det. Som en sista utväg till lycka tänkte jag att jag slår upp bibeln på ett slumpmässigt ställe. Det har aldrig fungerat för mig innan, men kanske det gör det denna gången. Det jag fick upp var:
"Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och han nåd mot mig har inte varit förspilld.Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte själv, utan Guds nåd som har varit med mig" (Första Korithierbrevet 15:10)
Tårarna bara slutade. Jag kände att jag verkligen var värd. Så därför mår jag bra. mår bra att fortsätta livet och kämpa, prioritera, hoppas... Leva!

jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.
jag orkar inte mer nu.



skriiiiiiiiik!!!

jag är som vanligt äckligt sent ute. nu är det något så viktigt som mina ansökningar till Betel och Furuboda. De sja vara inne 30 mars samt 1 april. jag har inte skrivit mitt personliga brev, inte skaffat personbevis och inte fixat kopior på mina betyg. eller jo, en kopia hade jag men tror ni inte att jag tapat bort den? JOODÅ! jag hatar att vara så slarvig som jag är. jag är lugn och stressad samtidigt och det är as jobbigt. bättre om man bara skulle vara stressad för då kunde man skylla lite på det.
söndag igen då. jag gillar verkligen inte söndagar. sista dagen innan vecka börjar om, precis likadan, igen. sista dagen att plugga inför veckan. men jag pluggar ju inte för när jag väl ska börja sitter jag framför datorn i någon timme och gör inte skit. bara sitter där och stirrar på den och önskar mig långt borta.

jag vill sluta vara slarvig och glömma bort saker och börja bli kreativ igen. allt har försvunnit.
när jag väl sätter mig för att sy eller läsa, skriva, sminka, titta på film, fotografera och allt annat så sitter jag där i kanske t vå minuter sedan klarar jag inte av att sitta still längre. det känns som om jag borde göra viktiga saker. jag kan inte sitta och titta på en film utan att jag måste ha någon kontakt med omvärlden. jag kan inte sitta och läsa en bok i timmar! jag som var så bra på det innan. det var det bästa jag visste. sprang till sängen det första jag gjorde efter skolan och skönk ner i en härlig bok. ååh vad jag saknar. det enda jag skriver är blogginlägg, det enda jag läser är mero, det enda jag sjunger är tråkiga låtar, det enda jag spelar är redan gjorda låtar, det enda jag fotograferar är skit. ge mig min kreativitet tillbaka! ge mig min identitet!

det regnar mot mitt fönster.
det ger grunden för mina tankar.
som rytmen till musiken.

tankarna gör texten.
melodin är känslan.

någonting tar form i mitt hjärta.
hur ska man förklara.
jag är varm - men jag fryser.
jag är vaken - men jag sover.

som att leva i delirium.
se verkligheten men leva i drömmen.

torsdags - helt underbar dag. först spelning på vernissage med anton och emma. mattias lyssnade på när vi repade och han sade att det lät bra så jag får lita på honom. det var kul att träffa honom igen. inte pratat med honom sedan sexan typ så det var roligt att han kom. tänk att det kan vara så att man inte pratat med en människa på sex år och ändå pratar så mycket med varandra när man träffas. vi var 12 år! galet. livet är lustigt, som en vän nyss sade till mig.
senare på kvällen var i alla fall den stora finalen - stand up med åsen och pette. helt otroligt var det. jag har inte skrattat så mycket på sååå länge. jag och emma skrattade så vi storknade. man hörde tydligen mig ända fram till första raden, så kul hade jag. Tack  till er för att ni förlängt mitt liv!


ikväll (söndag) var det o'learys. jag var lila. vi skrattade. vi pratade. vi skålade (kanske inte alls men det lät bra). vi sjöng. vi sjöng gitarr-solo. en gosig kväll var det. där träffade man folk man aldrig sett innan. där skrattade man och sjöng man med personer man aldrig pratat med innan.
innan dess var det skönhetsmässa. stnd-up komikern där sög verkligen. catwalken var bra däremot.


som en evighet mellan timmarna.
så känns det när jag tänker på dig.
var är du?

man borde strukturera sitt liv, eller kanske snarare sitt rum. för mitt ostädade rum har nu även gjort mitt liv mer ostädat. jag hittar aldrig något längre. innan visste jag alltid var allt var någonstans även om det var stökigt. men nu tappar jag bort allt. alla papper jag får från skolan försvinner på något magiskt vis. jag brukar vilja tänka att det är en alf med grön topphatt som samlar på tråkiga papper som springer runt i mitt rum när jag sover och snor dem. men jag måste nog komma tillbaka till verkligeheten nu. och städa - usch! jag hatar verkligen att städa!
hur kan ett rum påverka ens liv? är inte det lite tragiskt?

over and out

idag var det dagen. dagen då projoketedovisningarna slutade och dagen då min studentmössa hamnade i mina armar. först blev jag lycklig. kände att när jag väl tar studenten kommer allt bli så mycket enklare. ha lite fritid för en gång skull. men kommer det det? kommer allt bli enklare och lycligare bara för att jag inte längre går i skolan? människorna kommer försvinna. människorna jag verkligen börjar komma riktigt bra överens med. varför ska det hända i slutet för?
hur är det nu studentsången egentligen går:

Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän, och vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro! där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

ÄN klappar hjärtat med friska slag. Inga stormar ÄN i våra sinnen bor. det borde i så fall vi inte har fort de värsta stormarna än. att våra hjärtan brister ännu mer än dem redan gjort. och hur trevligt är det att veta på dagen som ska vara en av ens lyckligaste? och på topp på det veta att man inte kan hålla kontakten med sina vänner?

om jag ska tala för mig själv vill jag inte ta studenten med hela mitt hjärta längre. Jag känner att livet verkar enklare när man är i säkerhet på c4-skola. man vet att man varje vecka ska till skolan och allting är redan planerat för en. jag känner att jag kommer sakna den underbara skola otroligt när jag slutar. den har förändrat mig från en flicka med väldigt dåligt självförtroende till en tjej med ett självförtroende som vissa dagar inte kan vara bättre än någon annans i världen. (jag har också mina doppennapp ibland - händer mer ofta). jag har hittat vad jag är bra på. hittat vad jag trivs med - blivit bättre på att öppna mig för människor, blivit bättre på att lära känna människor.

jag vill bara säga Tack! tack till alla som gjort dem här tre åren till de underbara år dem varit. visst att klassen kanske inte har mått så bra ibland. men visst har vi haft det kul? det har i alla fall jag. så tack!

TACK!

då var det dags. dagen då vi kvinnor står i centrum. dagen som gjordes för att vi försvarslösa kvinnor behöver en dag om året då vi är viktigare än mannen.
nej men seriöst, vad är den till för egentligen? är det inte ännu mer förnedrande för kvinnan att vi har en speciell dag om året för att det ska mer jämnställdt. det är ju nästan pinsamt. borde det inte i så fall också finnas en mandag? eller kan inte bara alla dagar vara tillägnade alla människor i världen. kvinnor, män, barn, vuxna,ungdomar, mödrar, fäder - räcker det inte med att fira vår härliga födelse. räcker det inte med att fira att vi kom till?
det kab nog vara trevligt med alla hjärtans dag, haloween, men har vi inte tagit i lite mycket nu? börjar inte alla dagar vi firar vara mer inställda på vad vi ska köpa till perasonen i fråga istället för att vi ska uppskatta dem? ge dem en extra mysig kram? göra något för dem istället för att köpa något. kanske diska till sin mamma på morsdag, gå ut med hunden hela dagen för pappa på farsdag. är ändå inte kärleksfulla handlingar bättre än kärleksfulla gåvor som man ändå bara har ångest över för att spendera pengarna på?

så är min långa inledning på det första inlägget på en vecka. denna veckan har återigen varit väldigt stressande. onsdag - torsdag - fredag och lördag kom jag inte hem innan11 på kvällen. det har varit tröttsamt, men ändå roligt. har blivit lite bättre på att se positivt i min vardag. även om det var jätte jobbigt att stanna länge på eftermiddagarna för att fixa projektarbetet så har jag fått många glada skratt med emma. ikväll ska jag nog sy lite. sy in resår band i et antal kjolar som jag ska ha till klänningar och sy upp en kjol jag köpte på rea för ett bra tag sedan.

idag var den första riktiga sovmorgonen jag haft på minst en månad. sov 9 timmar. fattar ni? nio timmar!? för mig är det mirakulöst. sedan var det organiserat soft som gällde. lämna bok, köpa nya Elle tidningen, osm för övrigt är den bästa tidningen jag vet, gå promenad med paulina och hunden i regnet och gospeldustjänst där det måste sägas att gitarristen var en av de snyggaste människor. jag blir glad av fina människor.

over and out.

okej min nya passion har blivit kläder. jag har blivit helt galen. kläder - skor - smink. mest kläder och smink. helt crazy. jag älskar det. hittar anledningar till att göra vid mig lite extra nästan varje dag. jag sparar gamla kläder. älskar att göra om mina gamla kläder - oftast provisorist så at jag kan använda dem precis som dem var innan också. idag gjorde jag till exempel ett linne av min skolavslutningsklännig med hjälp av en säkerhetsnål och ett flätat snöre. såå kul. eller linda en rosett kring mitt diadem. bara enkla saker som gör sådan skillnad nör man inte har pengarna för att förnya sin garderob.



provisoriskt diadem.



framsida provisoriskt linne.
ursäkta den dåliga bilden.


baksida provisoriskt linne.
ursäkta för den ännu sämre bilden.


saknar dig farfar. </3

idag har jag haft av de underbaraste eftermiddagarna i mitt liv. jag har fortfarande inte kunnat fatta vad det är jag har gjort. jag sitter och är sorgsen samtidigt som jag inte varit så här glad på länge.
för er som har missat det här, så var det anna ternheim konsert idag.

där stod vi på nöjesmagasinet, hela kören, och väntade på att hon skulle komma ut fån det vita skynket och prata med oss. jag var så spänd, så glad, så nervös. jag måste ha framstått som en riktig tönt, men just då brydde jag mig inte.
och där kom hon. precis som en vanlig människa. man skulle kunnat gå fram och petat henne på armen. hon var helt plötsligt...verklig.
och så vacker hon är. lång, färgat blont hår med mörkbruna ögonbryn, och ögon djupa som brunnar. åh vad man önskar man va henne.
osminkad, med sitt hår åt alla håll, doctor martins kängor och stor stickad tröja stod hon plötsligt framför oss med gitarren och spelade medans vi sjöng Summer Rain för henne. helt otroligt vilket ögonblick det var för mig.
   halv sju stod jag nellie och caroline utanför magasnet för att slöppas in först. några minuter över sju rusade vi in och jag och nellie fick de bästa platserna. längst fram, precis i mitten. perfekt! där satt vi hur länge som helst och bara väntade. jag var flummig och rastlös och kunde knappt bärga mig tills hon skulle komma upp på scenen bara ett par meter framför mig. och plötsligt kom hon. lika snygg som vanligt och med hennes gudomliga röst fyllde hela rummet.
i ett chockartat tillstånd satt jag på stolen med knäna uppdragna och upptäckte efter ett tag att min mun hade varit öppen i flera minuter.

många låtar från den nya skivan i början. även om jag inte riktigt kunde låtarna satt jag och log igenom dem och gungade med hela kroppen. sedan var det dags för några gamla. I say No, little lies, shoreline, girl laying down. Under shoreline och girl laying down (sista min favoritlåt) satt jag och grät som en nyfödd bäbis. texterna träffar rätt i hjärtat rösten skär igenom huden. jag bara sitter helt stil med tårarna rullande ner för mina kinder.
efter ett tag var det dags för oss att gå upp och göra vår grej. Anna, jag har nästan rätten att kalla henne så nu, kallade upp oss och vi sjöng summer rain. jag vet inte riktigt hur det gick men hon sa i alla fall att det gick riktigt bra.
sista låten - My Secret - (en anna älsklingslåt) och återigen sitter jag där med min gula ros och gråter. jag visste inte hur vart jag skulle ta vägen. där sitter jag. har precis hört världens bästa konsert, körat till min allra största idol och känslorna bara flödar, glädje över möjligheten och sorgen över att nu är det snart slut.
men så är det. även de bästa stunderna försvinner efter ett tag, och kvar är bara känslorna.

så det är där jag är nu. tittar på min signade poster och har bara mina känslor kvar att tänka över.

hoppas er torsdag kan mäta sig med min. bästa torsdag i livet.




over and out.

sitter och dricker rabarbergrädde te och tittar upp från skärmen bara för att gapskratta åt scrubs!
(pratar just nu med 4 pers på msn så det blinkar hela tiden gult på min dator.)

det var länge sedan jag hade det så slappt med någon som igår. jag åkte in till oskars lägenhet för att hänga där i ett antal timmar. drack te, tittade på matrix, gjorde micro-kladdkaka, jag lovar det fungerar verkligen. vi somnade i soffan i vad jag trodde var tio minuter men blev till 45!! vi diskuterade, samtalde om minnen. med ett ord så satt vi samma soffa hela dagen.
men det var skönt att faktiskt slippa göra så mycket. verkligen bara hänga.

att blicka tillbaka på minnen från när man var liten får en att tänka på hur enkelt livet var då. man var kunde göra allt man könde för. skrämma grannarna från trädet, smyga ut med trehjulingen till folkhögskolan och skrapa upp hela hakan. få luggen klippt av sin bästis.
det var tider det, då man inte behövde bry sig om skolan, inte var stressad, ens största intresse var att bli bäst på att gunga högst.

nu är det snarare stress, och press, det enda man bryr sig om är att få någorlunda bra betyg och se någorlunda bra ut.
man borde blir som ett barn igen. leva livet lite enklare och kan inte försöka leta efter meningen med livet lika mycket.

idag var det balklännings-köpnings-dax. det var kul. provade en aaaaaaaaassnygg klänning som hade en jätte stor tyllskjol. den var verkligen assnygg och jag bestämde att jag skulle ha den när jag gifte mig eftersom den var lite för sotr för att kunna ha på studentbalen. jag valde istället en väldigt enkel svart med ett tjockt mörkgrönt band i midjan, med släp.
sedan blev det att hinna vara hemma i 20 minuter innan jag var tvungen att ta bussen till staden igen för att öva för Ternheim-konserten som ska vara på magasinet i morgon.

jag har inte haft inspirationen att skriva så mycket texter på sistone. det är lite sorgligt eftersom jag verkligen älskar att skriva. så jag får försöka få fram inspirationen igen - på något sätt. så det är väll bara att sätta mig ner och skriva lite.


rovfåglar sliter i människors hjärtan.
river och sliter tills bara såren finns kvar.

vill du dela världen med mig?
frågar dem.
som om försöka slipa vänskap
mellan rivsår och klor.

nu var det verkligen aslänge sedan jag uppdaterde min lilla blogg. men det här är den första tiden jag faktiskt kunnat göra det på hela veckan. men hoppas ni kunnat hålla er. XD

veckan har varit den stressigaste och jobbigaste veckan i hela mitt liv. blandat med skratt och gråt.
lördag förra veckan var det bara till att ta sig till kristianstad för att repa till kärlekskonserten i 4 timmar.
På söndagen var det bara samma visa en gång till. så 6-7 sju timmar gick åt det varje dag. bussarna tar ju en timme med så jag var mörbultad och stressfylld med läxor när jag kom hem. kände att livet var känslomässigt pensionssparande. och kroppen bara fortsatte gå utan att tänka.
Måndagen var det förspelning med Anton och Emma i lilla salen. så där repade vi först sedan var det dags. jag och emma tyckte inte alls det var bra och alla tre var assura på gubben som sa till oss att sluta.
Han bara kom fram till oss och sa "det är bra nu" vi fick inte säga något alls om låtarna eller om oss själva utan han körde av oss scenen och där var vi förbluffade och smått sura. Efter det gick vi till Antons och Henriks vernisage till deras fotoutställning som dem har på yllan. otroligt fina bilder verkligen. Jag var ju då med på en av Antons bilder då, så jag är ju en riktig kändis då., till och med folk som velat köpa dem.. (det är dock emma men ändå).
det får bli lite kortfattat idag eftersom dem är så mycket jag har gjort denna vecka och så lite tid att skriva det på.
På tisdags eftermiddagen satt jag och Emma Larsson och redigerade vår c4- film i ett antal timmar. det var både roligt och jobbigt. Allt som överhuvudtaget kunde gå fel gick fel. Vi hade laddat in 45 minuter av filmer i datorn också stängs datorn av! så kul alltså.. men det gick ändå ganska bra. vi hann klippa ihop ett utkast som vi kunde visa till vår handledare.
Sedan blir det onsdag. Jag och emma larsson förökte föra över c4-filmen på en skiva. detta gick inte alls bra och vi fick ge upp efter ett tag. Det var också dags att repa till Anna Ternheim konserten - låten är bra, Summer rain, men det gick väl sådär och det var inte riktigt sig likt när emma inte var med och skrattade med mig. Jag satt där och höll inne några skratt eftersom jag inte riktigt hade någon att dela dem med.  det var en ganska tråkig film.
Efter det kommer torsdag, var den dagen som jag skulle haft min  enda lediga eftermiddag. men så blev det inte när min svenskalärare sa att vi var tvungna att lämna in vår skräck uppsats den veckan för att överhuvudtaget få ett betyg i svenska B. jag blev förtvivlad och min bägare flödade över. bokstavilgt talat. den dagen sög.
Så där satt jag hemma torsdag eftermiddagen och skrev en verkligen sugig uppsats om skräckens historia. skulle blivit verkligt förvånad om jag fick ett G på den.
Fredag eftermiddag repade vi igen. På konsert huset denna gången, till kärlekskonserten. Jag kunde knappt en enda av mina stämmor eftersom jag var helt slut i hela kroppen. jag ville bara hem. men efter repet så åkte jag till UG i broby och var där i ett antal timmar. Jag lämnade broby 01.15 för att direkt somna i min efterlängtade säng.
Lördag - All hjärtans/hatars dag. Äntligen skulle kärlekskonserten bli avklarad. Träffades först tre timmar innan för genrepet sedan satt jag där på en barstol med min 80-tals frisyr och klarade alla stämmor, som var helt mirakulöst eftersom jag inte kunde en enda dagen innan. Men det gick riktigt bra - fick mycket positiv respons från alla håll senare.
Efter roddningen tillbaka till skolan var avklarad gick en del av oss till O'learys. Najs som tusan var det. verkligen - jag hade askul. Där träffade jag jossan för (nästan) första gången och han är verkligen underbar, detta måste sägas. Efter att ha suttit där ett tag gick jag, Anton, Emma och Jossan till hässlebaren, där var inte precis livat så vi bestämde oss för att gå tillbaka. Men väl tillbaka upptäckte vi att det var inträde för att komma in. Så vi sket i det. men där inne var min värmetröja och vad jag vet så ligger den väl där än. Vi drog till Taste och satte oss där och pratade istället. Där träffade vi calle. en trevlig prick. och johan kom efter ett tag. sedan var det dags att åka hem 00.45. helt slut var jag och såg fram emot en bussresa hem.

Och nu är vi äntligen framme till idag - söndag. hade satt klockan på 10 för att jag tänkte att jag skulle till kyrkan. Men efter att varit vaken i fem minuter, rest mig upp och tittat mig i spegeln och upptäckt att jag såg ut som om jag inte sovit på fem dygn gick jag och lade mig igen för att vakna ett antal timmar senare av att hela mitt huvud skakade. Jag hade mobilen under kudden och glömt att stänga av den. Ett sms som löd "vill du hänga med och åka skridskor his thuressons?" sågs av mina nyvakna ögon. Så det gjorde jag. Enriktigt härlig dag blev det tillslut. härligt väder för skridskoåkning och varmchokladdrikande. jag tyckte till och med att jag var ganska bra med tanke på att jag inte pkt sedan i sexan. Stannade kvar hos thuressons ett tag och åt pannkakor och spelade spel.
En otroligt bra helg efter en otroligt jobbig vecka.

over and out

klockan är nu sent på natten och jag har glömt att berätta den händelse som är en av de bästa jag varit med om. eller snarare kommer att vara med om. I onsdags fick jag reda på att vår gospelkör ska köra till Anna Ternheim på hennes konsert den 19 februari i Kristianstad. Jag längtar som tusan. Jag har verkligen älskat hennes musik i ett antal år nu och har på ett eller annat sätt aldrig kunnat se henne live. och första ggn jag kommer göra det står jag bakom henne och körar. så fort jag känner mig en aning nedstämd tänker jag på det ch ett leende kommer åter på mina läppar.


Anna Ternheim

en vecka, ca, har gått sedan sist och inte mycket har hänt. I morgon blir det att repa till kärlekskonserten den 14 feb. detta är också händelsen som präglar större delen av min söndag. vilket är ett antal jobbigt för at jag missar kyrkan (kanske inte låter så jobbigt men,,), och om jag missar den förstörs hela min veckorytm. detta ovanpå en fullpackad helg kommer antagligen att leda till en tröttsam vecka. både för mig och personerna i min närhet. så det är bäst att jag ber om ursäkt redan nu.


som en himmel utan stjärnor är jag utan dig.
tom och mörk.

solens strålar lever.
men bara när du är med mig.

när jag avisar dig
står du fortfarande osynligt vid min sida.

då saknar jag dig
och kommer alltit tillbaka

för ett liv utan dig
är som blomman utan blad.
naket.

det enda jag vill säga
är jag älskar dig.

helgen var röjig. eller rättare sagt lördagen var.
det började med att Emma, Anton och jag skulle spela på ett bröllop i fjälkinge. Jag gick genom blåsten från Hanaskogs busshållsplats upp till Emma, vilket förövrigt förstör allt man gjort med håret. Där paketerade jag Emma Larssons present och sedan gav vi oss av. Efter att ha hämtat anton bar det väg till fjälkinge där vi var två timmar innan allt skulle börja eftersom Emma är en sådan otrolig tidspessimist. Men denna ggn var det allt för väl att vi var där. Vi var tvungna att fixa mikrofonerna så att dem skulle låta rätt. Se till så att gittaren hördes över sången och spela igenom två ggr. Och det var precis att vi hann.
Emma och Anton försvann för att gå på toa och där satt jag ensam i en kyrka med gästerna drällande in. Någon kom fram till mig och frågade -: "skulle inte ni spela lite nu?" med en smått irriterad stämma. Och jag tänkte för mig själv att shit var the häck är Anton någonstans!! Men han kom och han spela en bra stund innan alla var på plats. pust.
Det hela drog igång med bröllopsmarchen från en midsommarnattsdröm och jag kunde inte sluta le. Jane kom in i kyrkan underbart vacker och jag vände mig direkt för att se på Henrik, brudgummen. Han bara stod där helt vanligt, fast med världens största leende att jag nästan skullle kunnat räkna hans tänder. Helt otroligt. Hon går sakta genom kyrkan som bara var upplyst av levande ljus längst gången och i taket medan orgeln spelar (vi behöver kanske inte riktigt berätta att vi hade lampor på stativen). Sedan var det vi. Allt gick bra, jag tappade nästan en textrad en gång och kände hur hjärtat började slå dubbelt så fort. Men det gick ändå bra. Vi ringade in vigselakten och spela utgångsmusiken. Och hjälp vilken beröm. otroligt. När alla hade gått ut stod vi kvar ett tag för att inte störa dem och drä träffade vi Sture. Ägaren av sturebröd han gav oss mycket beröm och vi blev glada. Vad annat kan man bli.
  
Efter detta var vi trötta som få. Men emma och jag visste vilken kväll vi hade framför oss. Vi släppte av Anton och åkte för att äta. Där proppade vi i oss maten och kom sedan med det dumma förslaget att ta en glass också. Vad mätt jag var!
Vi åkte till sölvesborg där vi skulle fira Emma Larssons 20-årsdag. Vi kom ca en halvtimme sent och vägen dit var hysteriskt. Som jag skrattade. Vi körde halvt vilse. Elin ringde och sa att hon var vilse. Det första jag hörde henne när jag svarade var.
"OH MY GOD! SHIT! VAD SKA JAG GÖRA!? JAG MÅSTE VÄNDA! OH MY GOD! Pernilla vänta jag måste gå!"
Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö för precis samtidigt skrek emma mig i andra örat att hon var vilse och inte riktigt visste vart hon skulle. Sedan ringde Emma L för att se var vi var någonstans och då hade vi kommit på rätt väg igen och samtidigt rinde Elin igen och jag blev helt vad dka jag göra! så jag satt där med en telefon i varje öra och försökte få fram några ord mellan skrattanallen.
Men tillsist kom vi fram och vilken kväll det blev. Från att inte vara taggad alls till att en underbar tid! Denna helgen kommer minnas. Övergod mat verkligen (som jag och emma i för sig inte fick ner mycket av - man kände sig som om man var i första månaden av graviditeten hela kvällen). Satt och skrattade och pratade om seriösa och oseriösa ämnen och i slutet blev det tjejsnack med en del manliga inslag. Glad att jag kom Emma. Otroligt glad.

Söndagen var inte alls lika bra. Först efter att ha somnat vid 3 halv 4 skulle man upp igen vi halv 10. Sedan blev det halvbra spel i kyrkan och resten av dagen var jag bara off. Stt och tittade på One tree hill hela dagen och orkade inte vara med människor överhividtaget. Kunde inte ens gå ner från mitt rum utan att störa mig på någon så jag valde att tacka nej till en spelkväll eftersom jag inte alls skulle vara ett gott sällskap. Även om jag nu i efterhand verkligen skullle vilja gå.

Men helgen har verkligen varti värd att leva. Tack alla som gjorde den så värdefull.

Over and out.

sitter återigen och dricker te, hänger med i replikerna på stolthet och fördom och har lagom djupa samtal på msn. (så djupa som det går). jag älskar det verkligen. jag känner mig snygg och skabbig på samma gång. lär känna människor, får dricka gott och titta på det bästa programmet i min värld. såhär har många av mina ensamma kvällar spenderats.
välförtjänat också.

i kväll var jag på körövning. första övningen med kören i kyrkan för att sätta upp Gloria av Vivaldi. kommer bli as maffigt.verkligen. men där satt jag - med huvudvärk, ont i halsen, ont i ögonen. Mamma satt mitt emot mig och gick fram och kände på min panna på slutet och sa att jag hade feber (tror att det är en sak som bara mammor kan känna). Jag kan verkligen inte bli sjuk. På lördag ska jag sjunga på ett bröllop OCH fira Emmas 20-års dag. det får jag helt enkelt inte bli. kan vara så att jag måste sjukanmäla mig i morgon för att orka. men då ska vi köpa present och repa. sjukdom förstör verkligen allt.

har aldrig rikgit förstått varför sjukdomar finns. läser p.s i love you och känner för att gråta en liten skvätt ibland. den är galet fin. bättre än filmen. tänk vad mycket man måste uthärda för att ens älskade har gåt bort i en sjukdom. jag skulle aldrig klarat det. seriöst. jag skulle aldrig resa mig ur sängen igen. bara ligga där månad efter månad, år efter år och gråta och vänta tills jag dog och kunde förenas igen. nej usch! jag vill inte ens tänka på det längre. så nu lämnar vi det!! klart slut.



galet vad mycket porträtt bilder jag tar på mig själv. men jag finns alltid i närheten och jag gillar att göra vid mig. så jag slår två flugor i en smäll...så att säga. jag måste lära mig att redigera också. jag har ingen aning om hur man gör och har inte tålamodet att utforska det så jag nöjer mig med picasa3 hittils, photoshop får vänta.

jaja puss på er! önska att jag blir frisk nästa gång ni ser en fallande stjärna.

over and out

har kommit in i sakna-stadiet igen. inte riktigt lika outhärdligt som det annars brukar vara men jag är där. jag vill lära känna de människor jag har träffat - jag vill inte lämna dem när jag precis har skrapat på ytan av deras fasad. jag har inte ens kommit innanfär fasaden än. det är hemskt när man tänker på det. jag saknar även människorna jag har lärt känna men inte riktigt kommer någonstans i relationerna eftersom dem bor ett ANTAL mil bort. väldigt många. Mina fia med knuff-spelare står på samma ruta hela tiden. going nowhere.
längtan kommer såklart också in i bilden. längtar till dagar då jag bor i en lägenhet och bjuder in vänner på mysfika. har en massa fina klänningar från beyond retro och jobbar med något jag tycker är roligt. eller går på folkhögskola med knappt några pengar men bjuder på mariekex inne på mit inneboende. mmumms.

köpte en tröja och en sjal idag på rean. 60 spänn. love it. någon som råka veta var second hand affären Soul 2 soul ligger i Kristianstad? aldrig riktigt fattat det och hon som jobbar där verkar as-najs.



min tape-tröja som matchar mina älsklingsbyxor i världen.

jag funderar oerhört på att klippa lugg igen också. Abby har inspirerat mig med sin underbara lugg. och Emma med sin.
tycker ni? önskar bara att jag fick den på plats också så att den inte bara länger hit och dit. samtidigt vill jag att den ska växa ut, men ääh.

Snart blir det DUBLIN! flygen är bokade (även om jag måste betala julias pappa som betalar så länge men ändå) jag ska till dublin. det är så kul! helt galet! WAAAH!

med nedstämt lyckliga hälsningar.
over and out

först var det dags att åka till staden för at fixa lite pa. det går väl lagom bra just nu - inte gjort mycket av det vi sa från början att vi skulle göra. men efter idag känns det bättre. Ska ha med filmkameran till skolan och filma där - intervjuer med mera. det kommer att bli bra. det jobbiga är att det ska vara inlämnat nästa vecka.
hemm är det snart dags med städning och caaandy. inte ätit godis på jätte länge så nu är jag värd det igen. när jag kollade i påsen när jag kom hem upptäckte jag att allt matchade så jag var tvungen att  fota det lite.
   Jag har inte så mycket att fota precis eftersom det är mörkt varje dag när jag kommer hem och på helgerna sover jag ut efter veckan som gått så jag tar mina tillfällen.





i morgon är det dags att åter åka in till staden för att göra färdigt ett manus till projektartbetet. då ska det minsann bli klart - jobbat på det jätte länge nu.

men skolan går faktiskt ganska bra. en grym kontrast mot förra terminen so var STRESS - PRESS - och inget tålamod och livet var skit. men nu är livet hyffsat. framtiden känns ljus, klassen mår bättre. det är fortfarande stress och press (mest press från mig själv) och läxorna har inte minskat men nu skiter jag i läxorna i stället och tar mer tid för at göra saker jag verkligen vill göra. som att fota med min kamera, eller gå promenader, eller klistra in kort i fotoalbum, läsa, sjunga, spela. Har också bestämt mig att prioritera ungdomsgruppen lite. ska eventuellt fixa ett musikcafé i broby någon gång i veckan och om ni vill spela någon gång är det bara att höra av sig.
   Jag var ju på förträff till konfalägret i broby i helgen. blev mycket bättre än jag föresällde mig. Från avv två dagar innan vara världens mest opeppaste person på detta till att samma dag som avfärd verkligen vara på humör för att förändra.
"Förändring god"
"men inte enkel" /lejon kungen

jag är på stort humör att förändra. dags för revolution. Children of the revolution! och jag börjar nu!


jag är världens Jesus freak. Deal with it.

over and out.

jag satt där igen
åter med dig vid min sida

jag sitter tyst medan du pratar
jag skrattar när jag ska skratta
jag gråter när jag ska gråta

du pratar ut

jag är tyst

hur skulle min värld varit utan dig
hur skulle jag ha blivit

du har format mig
jag vet inte om jag ska tacka eller förbanna


svårt det där



jag är den jag är
min tro den bär

du är ett misstag jag lärt mig av
du blev stenen i mitt glashus


men ändå är jag glad på något sätt
att du fanns till
att du finns till

för utan dig skulle kanske livet vara sämre
vad vet jag

utan dig kanske livet skulle vara bättre

vad vet jag

från en ignorerad till en älskad
från en beundrad till en ignorerad

igår var det en av de konstigaste dagarna jag har varit med om. började med en 20 minuters lång svenska lektion innan det var för oss att dra oss till Es-konserten. Ditt gick vi, Jag, emma och anton helt ovetandes om dagens upplägg. Väl inne i konserthuset får vi först reda på att 7 av tio musiknummer blev inställda pga av influensan. sen får vi reda på att vår ensemble lärare är sjuk vilket gör att vi inte kunde spela låten vi skulle köra, Killer Queen - Queen, eftersom hon har en viktig stämma. Så där sitter jag lite halvt snopen medans folket i ensemblen diskuterade hur vi skulle göra. Tillslut blev det så att vi ändå skulle vara med men istället köra Disco Inferno - The Trammps, där JAG sjunger. Helt oförberred ställde jag mig på genrepet med hes hals och glömd text. Men visst gick det bra tillslut? Jag hoppas det i alla fall. Annars har jag nu skämt ut mig. (men det är ju trots allt bara en termin kvar)

sedan var det en låååång håltimme. den spenderades med emmorna. (Ma och La) eller ja det var fler i närheten men de låtsades jag inte om. Där satt vi och skrattade tills vi grät. Jag och emma Ma har nog inte varit så flummy på länge. Jag fick kramp i magen och i käkarna och i "smileysarna". uschiamej.

på kvällen efter ett långt samtal om våra vänner killarna med emma och nanette var det dags för att gå på välgörenhetskonserten. asbra verkligen. hats off!

---

idag var ett antal annorlunda. sista lektionen fick vi en dikt som vi skulle sjunga med melodin från mamma mia. hela situationen var wierd. Jag satt och vägrade att sjunga för att jag var så sur och arg. Hur the häck kan en människa tro att det är lärorikt? och vem the häck kommer på att en dikt har samma rytm som mamma mia? Emma La satt i alla fall och skrattade tills hon grät (idag också). usch!

repet med emma ma och anton gick väll sådär. jag var sur och trött och hungrig vilket antagligen bidrog till en del irritationer och dåligt genomförande men det löste sig.

helt seriöst upptäcker jag nu att det är galet att man sitter här och skriver om sina skoldagar? vad är det för intressant med det? jag vet att det är en del som läser - men egentligen fattar jag inte varför. samtidigt fortsätter jag att skriva och läsa andra bloggar.